Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tora Dahl: Från bokhyllan - Anmälda böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN BOKHYLLAN
fattig ung man som stiger i land i en stad
efter en lycklig men för honom mycket
påkostande resa. På fickan har han ett
rekommendationsbrev som inför honom i ett
upprymt sällskap av sköna kvinnor och älskvärda
kavaljerer. De talar ”ibland om lättfärdiga
ämnen i en allvarlig ton och ännu oftare
om allvarliga ämnen i en lättfärdig ton;
särskilt lekande och spirituellt blir skämtet då
det rör sig om frånvarande vänner och deras
förhållanden”. Och allt vad man kan önska
sig finns där, och det som inte finns, det
får man i samma ögonblick som man önskar
sig det.
Schlemihl får syn på en torr och tunn man
i gråa kläder, en underlig figur — den mannen
är det som uppfyller allas önskningar: han
plockar upp allting ur sin ficka: häftplåster
likaväl som svarta ridhingstar. Och ingen
finner något märkvärdigt i detta, de tycks
knappt lägga märke till mannen.
Men Schlemihl finner det hela kusligt och
vill dra sig tillbaka. Men nära utgången vänder
han sig om — liksom Lots hustru gjorde en
gång i tiden, och även spelmannen Orpheus.
Schlemihl gör det av rädsla att någon ska ha
märkt att han kliver tvärsöver gräsmattorna.
Människan är ju så skapad att hon kan oroa
sig över sådant även i de stunder då så viktiga
saker står på spel som själens välfärd.
När Schlemihl sålunda ser tillbaka märker
han att den gåtfulle mannen har följt efter
honom, och han blir stående och ser på honom,
förhäxad som en fågel av en orm. Den
grå-klädde ber ytterst artigt att få köpa
Schle-mihls skugga. ”För denna ovärderliga skugga
skulle jag anse det högsta pris vara för lågt”,
säger han. Och efter en stund står Schlemihl
med Fortunatus’ penningpung i sin hand och
den underlige mannen försvinner med hans
skugga.
Nu är Schlemihl omätligt rik och han vill
spela en roll i världen. Så länge de inte märker
hans skugglöshet går det givetvis bra, men
länge kan han inte dölja den. Och då får han
pröva på kvinnornas sårande medlidande, ”de
ungas hån och det högmodiga föraktet från
männen, särskilt de feta och välmående som
själva kastade en bred skugga”.
Han träffar den sköna Fanny och följer
henne ”genom skuggor och i skymning” —
och flyr när han i hennes ögon upptäcker den
löjliga förskräckelsen. ”Men vad tjänar det till
att utbreda sig över denna låga och banala
historia.”
Sedan kommer Mina, den älskande kvinnan.
Hon blir hans öde genom sin kärlek och sin
svaghet. Av rädsla att förlora henne vågar han
inte öppna sitt hjärta för henne. Han låter
henne tro det hon vill tro: att hans olycka
beror på yttre orsaker, sådant som då tiden
är inne kan berättas för alla och förstås av
alla. Hon är rörande i sin medkänsla och i sitt
heroiska beslut att stå vid hans sida i olycka
och fara. Men när hemligheten blivit avslöjad
för henne, faller hon ihop och lyder upplöst
i tårar sin kloke fader. Schlemihl väntar i
ångest på den gråklädde, han hoppas att köpet
ska kunna gå tillbaka.
Och den gråe mannen kommer och har
skuggan med sig. Det är mycket enkelt att få den
tillbaka, Schlemihl behöver bara förskriva sin
själ till den obekante. Denne förstår inte
Schle-mihls tvekan: ”Vad är det då för nånting, er
själ, om jag får lov att fråga? Har ni nånsin
sett den, och vad tänker ni ta er till med den
när ni väl är död?”
Peter Schlemihl kan ingenting svara på
detta. Att han inte skriver under beror mer
på den häftiga motvilja han känner för den
obekante än på grundsatser och fördomar.
Och åter flyr Schlemihl. Men han blir ändå
inte kvitt mannen i grå rocken. Denne följer
honom och visar sig vara en filosof och stor
ordkonstnär som med sina ord uppbygger en
fulländad byggnad, som bara har ett fel: ”att
just det som jag ville söka där, det fanns där
inte alls”.
Emellertid tar Schlemihl emot den
grå-kläddes tjänster och får till och med låna sin
egen skugga så länge han behåller den
obekante i sitt sällskap.
Till sist kommer emellertid avgörandet. Det
sker framför en grotta där man hör ”bruset
av underjordiska strömmar stiga upp från
omätliga djup”. Schlemihl kastar den klingande
börsen i avgrunden och jagar bort den
förskräcklige frestaren. Sedan lever han en tid
fattig och skugglös, skyende människorna och
skydd av dem. Tills en dag hans öde ändrar
sig och han med sjumil astövlar på fotterna
genomströvar världen och utforskar dess
hemligheter. Han arbetar på en flora över hela
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
