Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Bjerne, Ulla, Skeppshandeln; Gummerus, E. R., Fästningen, anmälda av Einar Malm - Johansson, Gunnar, Vi ville inte dö; Saraja, Viljo, Det friköpta landet, anmälda av Carl-Erik af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ideal — men i övrigt kan inte tydligt nog
betonas, att Gummerus framför allt velat
medverka till den av senaste finska kriget skapade
nationella enigheten i vårt östra grannland.
I hans svepande glimtar av inbördeskrigets
fasor finns intet hat, intet partitagande. Hans
lösen är inte antingen — eller utan både — och.
Han vet, att ”altera pars” ständigt måste höras.
Det finns ingen enkelriktad rättvisa. Med sitt
uppriktiga humana patos, sin intellektuella
eldhåg, sin skarpa människokännedom och
sin konstnärliga kvalitet förtjänar Gummerus’
skickligt komponerade tvärsnitt av en
finländsk epok den största uppmärksamhet. Inte
bara för de alltför talrika tryckfelens skull
måste man önska nya upplagor av denna
ståtliga prestation. Einar Malm
Finländska prisromaner
GUNNAR JOHANSSON: Vi ville inte dö.
Bonniers 1940. 7: 50.
VILJO SARAJA: Det friköpta landet.
Översättning av Bertel Gripenberg. Bonniers
1940. 5:25.
Gunnar Johansson och Viljo Saraja erhöllo
var på sitt modersmål första pris vid en
tävling som utlystes om den bästa
verklighetsskildringen från Finlands vinterkrig med den
personliga upplevelsens prägel. Trots den djupa
olikheten i skildringssätt och stil genomlöpas
de båda böckerna av en inre frändskap, samma
stöt utifrån har utlöst samma reaktionssätt.
Mötet med döden har utlöst kärleken till livet,
båda böckerna mynna ut i det som hela tiden
dunkelt och smärtsamt legat under
dödshand-ling och isande sömnlöshet: hemmet, jorden,
den lugna luften kring ett hus.
Hos Gunnar Johansson heter det om finnen:
”Hans tapperhet är ingalunda den
mekaniserade yrkeskrigarens stridsvana. När döden
kommer mot honom längtar han säkert allra
vildast till livet. Och i de dödande mörka
skogarna — bland smygande fiendeliv —
kämpar han ofta sin övergivna inre kamp
mellan hårdhet och ångest. Ty i hans
tapperhet bor allt av mänskliga känslor, men där
bor främst hans längtan hemåt — hans allt
överskuggande kärlek till den finska jorden.”
Erik Lindorm. Teckning av Nils Dardel 1939.
Ur julens Dardelalbum.
Betecknande härför är den situation som
återges vid det ögonblick, då kanondånet den
13 mars upphör och den underliga tystnaden
liksom störtar sig mot hörselorganen. Efter en
stund kryper en tavastländsk bonde fram ur
sin grop och säger: ”Jag får väl fara då, så
jag kommer i tid till vårarbetet.” En veteran,
som efter månader av övermänskliga strider
tyst och lugnt vill återvända till sitt arbete
i jorden. Runeberg har skådat djupt i den
finska folksjälen då han i sitt idyllepigram
där bonden frågar krigaren, hur han var till
mods i kulregnet, låter denne svara:
Såsom dig när någon gång om hösten
Blixtar kring dig ljunga, hagel vina
Och du bärgar tegen för de dina.
Bonden och krigaren ha förenats i en person.
I detaljer sådana som den här återgivna
ligger Johanssons konstnärskap, en vid
horisont öppnar sig bakom den lilla händelsen, det
lilla tinget och man kan organiskt förnimma
ett helt land, ett helt folk där bortom.
5. — B. L. M. 1941. I.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
