Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Torsten F o g e 1 q v i s t in
memoriam
Det är fara värt att framtiden inte skall ha
samma blick för formatet hos Torsten
Fogel-qvists personlighet som vi. Han lade inte sten
på sten till ett livsverk, som kunde bli ett
imponerande monument över honom, detta
trots att han hade alla förutsättningar att bli
en stor forskare och författare. Han föredrog
att verka i tiden och för tiden, och han var en
mäktig kraft. Som en Starke Björn gick han
i täten för humanismens med åren alltmera
kringrända kolonn, en bred bringa, en
malmrik stämma, ett präktigt svärd av
dannemora-stål. Det stod ren luft omkring Torsten
Fogel-qvist, och han gjorde luften lättare att andas
för andra. Hans bortgång känns djupt
betryckande, så mycket mer som han dukade
under, medan han ännu var full av kampvilja.
Torsten Fogelqvist var en stor svensk, en
fullödig produkt av det bästa och mest egna
i svensk kultur. Han var lärd men inte
kammarlärd utan en andlig friluftsmänniska som
utförde sin gärning i omedelbar kontakt med
levande realiteter. Han hade en djup känsla
för traditionen men förleddes aldrig till
sentimental verklighetsflykt eller konservativ
idealisering av det förflutna. Tvärtom gladde han
sig åt och gick själv med i spetsen för
utvecklingen på sina områden. Hur mycket han än
var fästad vid och kunde tolka äkttypiska
svenska kulturmiljöer, sedvänjor och
uttryckssätt så var det inte för formerna i
kulturtraditionen han värmdes utan för dess innehåll av
levande ande. Att vara svensk var för honom
att vara fri, rättrådig och rättfram, generös till
slösaktighet, livsbejakande på en grund av
allvar och vek känsla. Sådan var han själv?
och det var därför naturligt att han som
författare bäst kom till rätta med likasinnade,
Olaus Petri, Bellman, Wallin, Albert Engström
och Karlfeldt voro några av de svenskar han
högst beundrade; han föredrog människor med
rondör, humör och utförsgåvor. Men han blev
därför inte någon översittare mot särlingair
och mera komplicerade naturer. Som kritiker
var han en av de ungas mest förstående
förespråkare, och även när han var bister och
ogillande höll han sig ren från försåtlig ironi
och bornerad högfärd. Han slog aldrig under
bältet, och var han ibland litet för mycket
av magister så sken välviljan mot det unga»
och trotsiga alltid igenom. I svensk
litteraturkritik efterlämnar han ett tomrum som
inte-blir lätt att fylla. Vem skall nu, när Fogel’
inte längre är, säga det förlösande ordet i
kulturdebatten, detta friska, fräna ord som man
alltid gick och väntade på som på det sunda
förnuftets slutliga seger? Och vem skall nu, om
väderflöjlarna börja gnissla mer än vanligt i»
de politiska vindkasten och villrådigheten bland
menigheten blir stor, staka ut kursen utan att
darra på handen så att folk känner att det är
den rätta? Konsten att tala ren svenska är inte
överhövan utbredd, och Fogelqvist kunde den.
Torsten Fogelqvist kände sitt land och sina
landsmän bättre än de flesta. Som folkbildare^
föreläsare och journalist kom han i beröring
med ovanligt många människor, och han gav
alltid sitt bästa utan avseende på var och bland
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
