Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
vilka han befann sig. Han sådde direkt i den
svenska jorden, och skörden får bärgas i
folkets sinnen. Vad han samlat i böcker är en
ringa del av allt han talade och skrev,
hågkomster, essayer, reseskisser, recensioner och
litet vers. Den största av dessa essayer är
boken om Karlfeldt, som blev det sista han
fullbordade. Den anmäles på annan plats i
detta häfte. Det är ingen tvekan om att de
yppersta av hans skrifter skola förbli en del
av vår nationallitteratur. Detta i kraft dels av
deras stil, som fastän den är rikt sirad med
ärvda klenoder har en sådan kärnfrisk stomme
och en sådan varm omedelbarhet, dels och
framför allt i kraft av den personlighet som
talar ur dem. Fogelqvist var visserligen ett
ovanligt rörligt intellekt, men han tappade
aldrig sin linje. Undan för undan vidgade
han sin sfär, och det medvetande som
vaknade i och alltid bekände sitt ursprung till
en mellansvensk prästgård kom småningom att
i sant humanistisk anda omsluta hela den
västerländska odlingen. Akropolis var för honom
för-klaringsberget, och det var ingen tom pose att
han sparade det som sina resors sista mål. Han
var en äkta pilgrim, en värdig tempeltjänare,
en from människa.
Erik Lindorm
Knappt hade vi tagit farväl av Torsten
Fogelqvist, förrän det kom ett nytt sorgebud. Mitt
i sin bästa mannaålder gick Erik Lindorm bort
från det liv som han famnat så hett i
medvetandet om hur knappt dess stunder voro
utmätta.
En gäst jag är
som blott en liten tid får stanna här.
”Snart skall du resa”, hör jag döden viska.
Jag vet, jag vet
det är min stora, glada hemlighet
och därför äro mina ögon friska.
Ja, Erik Lindorm hade friska ögon och frisk
aptit på tillvaron. Fattigdom, slit och fulhet
92
var vad som mötte honom när han kom till
världen, och han fick tidigt lära sig att arbeta
för brödfödan. Även sedan han kämpat sig
igenom hundåren visste Lindorm att sätta pris
på sin talang och finna lönande användning
för den. Rent kvantitativt bestod hans
produktion till ojämförligt största delen av
brödskriverier. Kåserierna, skådespelen, bokfilmerna
måste räknas dit. Det hindrar inte att han
med dem gjorde en briljant journalistisk insats
— som kåsör sysslade han dock för det mesta
med väsentligheter och förföll inte till enkla
pajaskonster. Hans aktiva läggning och
praktiska förstånd behövde journalistiken som
arbetsform; där fick han utlopp för de kvicka
infall och träffande reflexioner, som regnade
över honom från en givmild försyn. Och man
skall ha i minnet att hur goda inkomster
Lindorm än hade på sitt författarskap så var det
något han aldrig sålde till något pris: sina
åsikter. Den framgångsrike och fruktade
publicisten var lika ren på den punkten som
ynglingen i sin första diskussionsyra. Med
rodnande kinder och flammande blick gick han ut
i striden mot det usla, dästa och halva, och
i sådana ögonblick var han praktfull att skåda.
Att han dessemellan kunde vara litet
påträngande i sin kvickhet må inte förtänkas den
som åtagit sig att minst en gång i veckan lära
svenska folket att reflektera. Han kände sina
pappenheimare.
Som författare hade Lindorm ett offentligt
och ett privat liv. Privatmannen Lindorm möter
man i hans lyrik. Som lyriker prisgav han sig
helt. I ingen annans dikt under detta sekel
träffar man på en så rättfram, oförställd och naken
människa som i Lindorms. Redan tonfallet är
en väns, en gammal förtrogens, en vanlig
vardagsmänniskas. Det är märkligt att se vad han
kunde åstadkomma med enkla ord och de
naturligaste fraser. Han var ju egentligen en
omåttligt skicklig ordkonstnär, en bildernas
och rytmernas mästare, men när det gällde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
