Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
mot rymden. Men det triviala, som utgör
huvudmassan av vår tillvaro, tål inte en sådan
grotesk förstoring. Ändå var experimentet
”Ulysses” värt att göras. En tendens i tiden
fick utlopp genom denna säkerhetsventil, och
för den händelse att framtida släkten skulle
vilja veta den fullständiga sanningen om de
jordevarelser som levde i början av det
tjugonde seklet kunde de ur ingen annan enstaka
bok inhämta den bättre än ur ”Ulysses”. Den
rymmer allt, från det sublimaste till det
vulgäraste, och i dess irrsalonger spöka ekona
från en mångtusenårig kultur.
I nästa nummer publicera vi en utförlig
artikel om James Joyce.
Den tyska bokutställningen
i Nationalmuseum var snarare en bokmässa
än en utställning av bokkonst, och man kan
fråga sig om den inte hört bättre hemma i en
annan lokal. Utställningen var avsedd att ge
ett tvärsnitt av tysk bokproduktion på alla
områden, från det dyrbara, häpnadsväckande
illusoriska faksimiltrycket till den enkla
billig-hetsupplagan. Att den tyska bokutgivningen är
oerhört omfattande och differentierad visste
man förut, men vad som blev särskilt
uppenbart genom denna utställning var vilken hög
genomsnittsstandard som utmärker det tyska
boktrycket såväl i typografiskt som
tryckeri-tekniskt avseende. Det fanns visserligen
exempel på fula och slarvigt gjorda böcker, men de
tillhörde undantagen, det stora flertalet volymer
vittnade om utmärkt planering och kärleksfull
omsorg om detaljutformningen. När det gäller
att göra enstaka vackra böcker kunna vi nog
uppta tävlan med tyskarna, men vår
vardags-standard ligger betydligt lägre. En avigsida
med den tyska disciplinen är givetvis en viss
stramhet och torka, som faller i ögonen
särskilt vid ett massuppbåd som detta. Frakturen
har numera en starkare ställning i Tyskland
än för tio år sedan, tyvärr, måste den tillägga
som inte behöver se tysknationellt på saken
utan bara tänker på läsligheten. Man kunde
också konstatera, att den moderna,
funktionalistiska typografi, som emanerade från Jan
Tschichold och Bauhaus, Dessau, var
frånvarande från utställningen. Den tyska
revolutionen är som bekant reaktionär bland annat
i smakfrågor. Detta traditionella drag gjorde
sig märkbart även i den samtidigt utställda
grafiken.
Svenska akademien
måste ånyo komplettera sig med två
medlemmar. Vi ha förut i dessa spalter betonat att
eftersom akademiens betydelsefullaste uppgift
numera måste anses vara att utdela nobelpriset
i litteratur så är det av vikt att den litterära
sakkunskapen och det kritiska förståndet bli
så väl representerade som möjligt bland de
aderton. Ofrånkomligt är att prisen även under
senare år i några fall hamnat hos fel person,
detta enligt en tämligen enhällig världsopinion.
En författare som skulle kunna göra en aktiv
insats i akademiens litteraturbedömning och
av vilken man inte behöver frukta några
knäfall för uppblåsta dagsstorheter är Gustaf
Hellström. Han är också en av de få som utan att
se bortkommen ut skulle kunna slå sig ned
på Albert Engströms stol. Den generation av
utmärkta romanförfattare, som Hellström
tillhör, kan också göra anspråk på minst två
platser i akademien, och i fråga om kritiska
insikter måste Hellström ges företrädet
framför andra skönlitterärt kvalificerade
konkurrenter. Då ännu blott en stol stod till
förfogande föreföll det sannolikast att akademien,
som just invalt två diktare, skulle önska
komplettera sig med en historiker, väl närmast då
Nils Ahnlund. Fogelqvists bortgång har givit
en tragisk lösning åt problemet. Det är inte
längre något som hindrar att både Hellström
och Ahnlund inväljas. Georg Svensson
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
