Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Dikter - Jag vet vad som irrar i parken - Misstro vinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL MALMBERG
JAG VET VAD SOM IRRAR
I PARKEN
Jag vet vad som irrar i parken, som flyttar sig och går.
Det är det mycket gamla, det som är äldre än år.
—• Bara en fladdrande fasa ... ingenting annat än det,
eljes ingenting annat än intighet.
Något som skymtar och släckes och glimmar matt,
drivande, glidande, månvitt i månlös natt.
Det är tomhetens rörelse
— det är lögnsken och ögonvilla.
Det är fasans hemska och stilla
förförelse.
De förblåsta popplarna kvida, och genom ekarnas dån
bäckens nattsång snyftar dovt underifrån.
Tunga tjurar mötas på stormens sviktande bro.
Kaos är ingång och utgång, kaos A och O.
— Jag står på trappavsatsen med redlöst flygande hår.
Då kommer sakta emot mig det som är äldre än år.
Då närmar det gamla sig.
Det rör vid min virvlande kappa
— medan höstlöven på min trappa
församla sig.
MISSTRO VINDEN
Misstro vinden. Den kommer och far,
kommer och far.
— Misstro det vandrande bruset,
bruset som kastas från gren till gren.
Tro på det trygga huset,
murat av sten på sten.
Rämnat är Människans hus.
Det sjunker i spillror. Det krossas till grus.
Snart skall livet släcka sitt sken
och av det trygga huset
ej vara sten på sten.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
