Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Dikter - Misstro vinden - Det är ej jag som i den kalla...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTER
Endast bruset blir kvar,
bruset, det eviga bruset,
som kommer och far,
bruset, som kommer och far,
kommer och far . . .
DET ÄR EJ JAG SOM I DEN
KALLA...
Det är ej jag som i den kalla,
månsilvervilsna parken går
— men dråparen, som i oss alla
bor sedan tusental av år.
Den dunkle, han som allestädes
ser vålnader och jagar dem.
Den stolte konungen som rädes
ett gossebarn i Betlehem.
— Som lyfter utan nåd den vilda,
skrattande skräckens bödelskniv
och darrar för det heligt milda
som för ett anslag mot sitt liv.
Han känner fasans gam, som hackar
fördolt vid leverns svullna rand.
Den midnattsögda blicken flackar
och mordet dryper från hans hand.
Han ser de skygga molnens tummel,
hör dunkla röster, dom och hot,
popplarnas klagan, bäckens mummel
och lövens rassel vid sin fot.
Det är ej jag som går i parken
på dessa vägars bleka sand.
— Det är den blodige tetrarken
och konungen av Judaland.
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
