Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Dikter - En roströd månes skimmer... - När stunden står i kärleksstjärnans hus...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL MALMBERG
EN ROSTRÖD MÅNES
SKIMMER...
En roströd månes skimmer och en ring
av namnlös tystnad runtomkring.
Blott våra andetag och bäckens brus.
— Jag kysser dina ögons slutna ljus.
Jag smeker drömmande ditt hår ibland.
Men tidens vemod häftar vid min hand.
NÄR STUNDEN STÅR
I KÄRLEK SSTJÄRNANS HUS...
När stunden står i kärleksstjärnans hus,
och himmelstjuren fnyser eld, töcken och rus
— är livet ändå ej ett slutet nu,
och det är mer och annat än jag och du.
Och det är mer än bara kropp vid kropp
och mer än tvenne själar, två blodomlopp.
Ej blott en klang av tvenne instrument.
Ty allt av lycka och plåga, all glöd jag känt:
död kärlekslust, som intet minne når,
och minnet av lemmar, förmultnade sedan år —
det bryter sina bindlar och signet
— det stiger i hadesväldig förflutenhet
ur sina kamrars döda bann och hägn
— det fyller örats mussla som vind och regn,
maktlöst och övermäktigt, tomt och rikt,
och brusar genom mitt väsen orkesterlikt.
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
