Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karin Boye: Hon som bär templet. Spel i en akt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARIN BOYE
HON SOM BÄR
TEMPLET
Spel i en akt
PERSONER:
ROBERT, skriftställare.
VERA, hans hustru.
MAGDA, hennes syster.
ANTON, läkare.
Handlingen försiggår i ett landområde, vars öde
just håller på att avgöras genom folkomröstning.
Scenen: ett rum hemma hos Robert och Vera.
Skrivbord, bokhyllor, soffa med lågt bord framför.
Till vänster leder en dörr ut till tamburen, till höger
en in till andra rum. På bordet framplockade böcker,
dessutom en statyett: en karyatid från Erechtheion.
(ROBERT sitter och läser, verkar orolig. Det ringer
på dörrklockan, ROBERT går ut och öppnar,
kommer in med ANTON, som sjunker ner på en stol.)
ROBERT.
Vad du har dröjt länge! Jag trodde knappt
jag skulle få se dig mer.
ANTON.
Om du visste vad det var svårt att ordna.
Men jag tror vi ska lyckas. Vi ger oss av
i kväll — helst medan det är ljust än. Riskabelt
är det naturligtvis.
ROBERT.
Men över gränsen? Tror du verkligen vi
kan ta oss över gränsen? Utan att bli
hindrade?
ANTON.
Han säger åtminstone, att han känner till en
bra väg — det vill säga dålig för bilen, men
bra för oss, om vi vill komma undan osedda.
ROBERT.
I alla fall är det bättre att göra ett försök
än att stanna kvar.
ANTON
(stiger upp, går fram och tillbaka).
Uppriktigt sagt vet jag knappt, om det
skulle göra mig så värst mycket, ifall vi blev
skjutna.
ROBERT.
Men mig. Nu om någonsin vill jag leva och
sätta in all min kraft för de demokratiska
idéerna i världen. Nu finns det inte en av oss,
som kan undvaras.
ANTON.
Ja, du som arbetar med pennan, du kan ju
leva överallt. Vet du egentligen vad vi andra
lämnar?
ROBERT
(går och sätter in sin bok i hyllan).
Å jo. För resten kan du inte stanna. Du är
lika komprometterad som jag.
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
