Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karin Boye: Hon som bär templet. Spel i en akt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HON SOM BÄR TEMPLET
ROBERT.
Vem vet det! Så säger de alla, också de
dummaste. Och för resten: även om jag vore
den klokare ...
ANTON.
Hon är ju från sina sinnen. I morgon ångrar
hon sig.
ROBERT.
Det är inte sant. Hon vet mycket väl vad
hon vill. — Så vi får ge oss av ensamma.
(En bil tutar utanför.)
ANTON.
Det är den! Det är vår bil!
(Skakar ROBERT.)
När nu allt har gått i lås in i det sista, ska
du då förstöra alltsammans med dina
plötsliga infall! Tänka kan vi göra i morgon! I dag
måste vi handla!
(Det ringer på dörrklockan. Båda häpna.)
ROBERT.
Vem är det?
ANTON.
Något bud kanske. Eller någon tiggare. Vi
öppnar inte.
ROBERT.
Och om det är någon som stannar i trappan?
Hur ska vi då komma ut? Med bagage?
ANTON.
Tror du det kan vara ett överfall? Kan vi
vara förrådda?
(Bilen tutar igen.)
Han skulle väl inte tuta, om han hade sett
något misstänkt...
ROBERT.
Vänta i alla fall. De kanske går igen.
(Lång ringning.)
ANTON.
Men det kan vara ett bud också, något
viktigt kanske! Stå här, så du skymmer Vera,
för alla händelser!
(ROBERT ställer sig så att han skymmer VERA för
en eventuell inträdande, ANTON går ut till vänster.)
ROBERT
(ropar efter honom).
Nej, Anton, öppna inte!
ANTON
(utanför, häftigt).
Nej, ni får inte komma in! Vera är sjuk!
En svår smittsam sjukdom — jag har alla
skäl att tro det är scharlakansfeber...
MAGDA
(utanför).
Ni ljuger! Ni ljuger! Det är bara att de
inte vill se mig!
(In, andfådd.)
Robert, jag måste träffa dig!
ROBERT
(rör sig inte från stället).
Vad — vad är det?
ANTON
(som följer efter Magda, också andfådd).
Din svägerska är ju en kvinna med
jättekrafter! Hon slet sig ifrån mig och sprang
förbi mig som ingenting!
(Bilen tutar.)
MAGDA.
Robert! Jag är här för att varna dig! Ni
måste fara genast. Bara om ett par timmar
blir det omöjligt att komma ut ur stan, jag
har det från säkert håll... Å, Robert, j ag
måste ju se dig en gång till bara — och
varna dig!
ROBERT
(rörd).
Och varför gör du så — i stället för att
vänta och låta dem fånga mig? Vi är ju
fiender, du och jag.
MAGDA.
Jag vet nog — och jag tvivlar på om jag
gör rätt — men jag vet ju ändå, att du handlar
efter bästa övertygelse — på ditt sätt — och
jag sätter dig i alla fall för högt... Nå, det
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
