Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
vårens största litterära händelse. Volymen är
längre fram i detta häfte anmäld av Johannes
Edfelt, och jag skall inte falla honom i ämbetet,
så mycket mindre som man lika gärna kunde
söka länsösa ett hav med ett nötskal som att
i några meningar söka karakterisera rikedomen
i Edith Södergrans poesi. Men sin förundran
kan man väl alltid ha lov att anmäla. Hur
egendomligt är det ej att denna svenska poesi
kunde skapas av en sjuk och ensam kvinna
borta i Karelens mörkaste gränstrakter, i en
liten grå stuga bland höga lärkträd.
Lärkträd — Södergran — man kan leka med orden
och finna dem symboliska. Söder och nord
förenas i Edith Södergrans diktning till en den
sällsammaste klenod. Om den kan man
verkligen använda ordet skatt och ge det en
bokstavligare innebörd än vanligt, den ter sig omgiven
av skattfyndets mystik och ger associationer till
djärva vikingafärder i österled. Rikssvensken
har bara att ödmjukt erkänna sin tacksamhet
över att det svenska språket fick ge metallen
till smidet, samtidigt som man måste beklaga
att Edith Södergran inte skrev på ett
världsspråk. Ty då hade hon nu räknats till
världslitteraturens största lyriker. I hela den
svenskspråkiga litteraturen finns i varje fall inte en
hetare lidelse, en stoltare livsglädje, en större
ordprakt än i Edith Södergrans poesi, som
svävar som en öm i kosmiska sfärer och med
trollspöts makt går genom framtidens stängda
portar. I motsats till så mycket av den
modernistiska poesi som följt i dess spår är den
skriven med blod och inte med bläck och
beräkning. ”Smärtans stora hymn ur lyckligt
bröst” har aldrig ljudit skönare.
Röstningen om Frödi n g
s-stip endiet
ger en ganska god uppfattning om det litterära
intresset bland landets studenter. Som bekant
utgår Frödingsstipendiet till en genom
röstning inom studentkårerna utsedd svensk
dik
tare, som väljs för en period av fem år. Som
ekonomiskt handtag är kanske inte stipendiet
så betydande, men för den, utkorade bör det
vara en synnerligen kärkommen
opinionsyttring. Att vara ungdomens diktare par
préfé-rence, för detta måste skaldens hjärta klappa.
Man får väl utgå ifrån att alla litterärt
intresserade studenter i mån av lägenhet begagna
sig av detta tillfälle att deklarera sina litterära
sympatier. Vid den just timade röstningen
av-gåvos sammanlagt 1 770 röster, hur stor
procent detta nu kan utgöra av de röstberättigade.
Överväldigande är den förvisso inte, och ändå
torde många bland de röstande ha värvats för
uppgiften. Givande är att studera rösternas
fördelning. Man bör dock därvid ha klart för
sig att inte bara hjärtat utan även förnuftet
kommit till tals vid röstningen. Mången som
från början visste att han höll på en häst utan
chanser har säkert överflyttat sin röst på en
annan. Hänsyn till kandidaternas ekonomiska
situation ha vidare spelat in. Slutligen avböjde
två av de starkaste aspiranterna, Lagerkvist
och Gullberg, att komma i fråga. Hade så ej
varit fallet är det sannolikast att Gullberg fått
stipendiet, ty han är troligen den bland
akademiker mest läste lyrikern för närvarande. Nu
tillföll i stället stipendiet Hjalmar Söderberg
med 522 röster. Även om det förefallit
naturligare att Söderberg fått ett sådant här
stipendium för tjugu, trettio år sedan, då hans
diktning ännu var ett stridsäpple mellan
generationerna, så accepterar man valet som en
vacker hyllning åt en omutligt ärlig författare,
vars moraliska egenskaper avteckna sig
särskilt fördelaktigt i nuvarande tidsläge.
Ungdomen har med sitt val bekänt sig till det
klara, skeptiska förståndet och den frasfria,
formklara skönheten. Det hedrar den.
Att Söderberg kommit i fråga av särskilda
motiv framgår av att han är den ende rene
prosaisten bland dem som samlat något antal
röster. Alla de övriga äro — åtminstone
jäm
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
