Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Det är inte frågan om annat än att en hygglig
talang har utsikter att ganska snart komma sig
fram. De verkliga diktarbegåvningarna fråga
inte efter konjunkturer, men det är
betecknande för tendensen att det till och med är ont
om habila skribenter som kunna fylla ens
behovet av enklare underhållningslitteratur.
Man saknar alltså såväl geniet som rutinen
i den allra nyaste svenska litteraturen. Desto
vanligare är halvbegåvningen, där det rena
uppsåtet och den rätta läggningen tyvärr inte
motsvaras av de andliga resurserna. Den
övervägande delen av dem som söka sig fram inom
litteraturen just nu synes utgöras av sådana
ensamma drömmare och stugsittare som inte
ha kraft att gripa in vare sig i livet eller
litteraturen. Detta är åtminstone den uppfattning
som en flitig manuskriptläsare kommit till.
Den senaste litterära högkonjunkturen, om
man därmed åsyftar tillströmningen av nya
författare, låg ungefär mittemellan det förra
och det nuvarande världskriget. Den som är
fallen för tidspsykologiska spekulationer kan
ju därav dra slutsatsen att det är den
tilltagande atmosfäriska spänningen före den
senaste urladdningen som verkat
nedstämmande på den litterära skaparkraften.
Litteraturen är i högre grad än konsten beroende av
idéer och framtidsprogram, av tro och
illusioner. Kanske ligger därför förklaringen till att
medan den svenska konsten har uppsj ö på nya
namn så blir litteraturen allt fattigare helt enkelt
däri att det åren före 1941 föreföll
menings-lösare att bli författare än att bli
bildkonstnär. Utan program inga gruppbildningar, utan
gruppbildningar inga litterära genombrott på
bred front. Konstnärerna och musikerna ha
sina akademier och skolor som underlätta
gruppbildningar och uppkomsten av kollektiva
stilsträvanden, men den ensamme, okände
diktaren har en, besvärligare väg fram till den
kontakt med likasinnade som i de flesta fall är
så betydelsefull för honom innan han är stark
nog att återuppta sin ensamma vandring mot
målet. Kanske skymtar i denna tankegång ett
uppslag hur man genom rent praktiska
åtgärder skulle kunna säkerställa återväxten och höja
den rena yrkesskickligheten i svensk litteratur.
Aaltonen
Ehuru av transportsvårigheter begränsad
i fråga om antalet verk och dessas format ger
Wäinö Aaltonens utställning i Nationalmuseum
en klar föreställning om den finske
bildhuggarens storhet. Aaltonen är absolut originell,
men originaliteten är aldrig eftersträvad och
pressad. Hans konst är suveränt naturlig och
utstrålar den ro och samling som uppstår när
problemen fått sin riktiga lösning. Den är
i ordets egentligaste mening skulptur, inte
impression eller dekoration. En så fast och
oemotsäglig form har knappast någon annan
nordisk skulptör nått fram till, ej heller till en
mera levande. Det är närmast fantastiskt hur
långt Aaltonen kunnat avlägsna sig från den
naturalistiska formen utan att försaka intrycket
av liv. Hans kvinnofigurer i marmor och granit
nå därvidlag längst; de äro dessutom
underverk av stenbehandling. Det är formen och inte
stenen i dem som ter sig fast — motsatsen
brukar vara det vanliga. Klassisk höghet,
själslig adel, renad sinnlighet — sådana äro de
begrepp som Aaltonens skulptur frammanar.
Inför den förnimmer man den heliga rysning
som endast den högsta konstnärliga skönheten
förmår framkalla. Aaltonen är också en
diktare, lika skarp i den psykologiska
karakteristiken som genial i sin symbolik. Alexis
Kivi-statyn, av vilken det underbart sensibla huvudet
här utställes, är säkerligen det vackraste
monument som rests över en författare i modem tid.
Edit li Södergran
Med bud från Finland kommer också den
samlade upplagan av Edith Södergrans dikter,
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
