Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans G. Bengtsson: Ett storverk - Anmälda böcker - Ahnlund, Nils, Axel Oxenstierna intill Gustav Adolfs död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANS G. BENGTSSON
skriva. Det skulle vara roligt att om en sådan
man få veta ett och annat som kanske, trots
källornas riklighet rörande de officiella tingen,
inte går att uppleta. Vilka voro hans
dryckes-vanor i denna de törstiga hjältarnas tid?
Kunde han kongenialt deltaga i en middag
på ett trettiotal rätter eller mera? Kunde han
skratta och vara sorglös? Kunde han någon
gång brista ut i rytanden och förbannelser,
när det stora jämnmodet frestades alltför
hårt? Var han skräckinjagande för husfolk och
kanslister? Kunde han jollra med barn? Tyckte
han om att gå omkring i stallar och lador, när
han hade någon ledig stund hemma på Tidö,
och att snusa i luften från en god slåtteräng;
eller satt han då helst med Tacitus och Hugo
Grotius och annan lärdom? Och vid vilken
ålder började han använda glasögon; eller
redde han sig livet igenom utan den sortens
instrument, trots dagligt plöjande bland
samtidens mer eller mindre prövande pikturer?
Någonstans finns det nämnt att hans bruna
hår och skägg tidigt började gråna; kanske
i sammanhang med Elfsborgs lösen, kan man
gissa. Han hade ännu på äldre dagar klar hy
och röda kinder: detta är en detalj som man
är glad att få veta. Eljest tycks knappt mer än
ett enda personligt drag ha stannat kvar i
eftervärldens minne, nämligen hans goda sömn och
hans livs båda enda sömnlösa nätter, den ena
efter Lützen, den andra efter Nördlingen.
I övrigt är han den abstrakte kanslern vid
skrivbordet, uppslukad av sin gärning, en
tidlös institution för sin samtid, en gång för alla
given utan kommentarer, den väldige som har
att allt bestyra:
”Axis hic est, circum quem totus volvitur
orbis”,
som en fransk diplomat en gång uttryckte det;
— därmed i stor utsträckning bortryckt från
sådana små mänskliga ting som kunde ge
biografen möjlighet att presentera sitt objekt
i skarp individuell konkretion.
Men om alltså denna sorts material blir
ganska knappt, finns naturligtvis material av
annat slag så mycket rikligare i ett fall som
detta, nämligen sådant som tillverkades vid
hans eget skrivbord. Sedan mer än femtio år
tillbaka hålla lärda män på med att utge ”Axel
Oxenstiernas Skrifter och Brefvexling”, ett verk
som nu omfattar nitton bukiga band, till en
samlad vikt av omkring fyrtio kilogram eller
mera, och som likväl näppeligen är halvgånget.
Ännu ofödda släkten skola möjligen någon
gång kunna få se det fullbordat, men tills
vidare väntar allt av rikskanslerens egen hand
efter 1632 alltjämt på att bli tryckt. Härav får
man en liten aning om de laviner av papper
som beröra Axel Oxenstierna: en
överväldigande materialrikedom, ägnad att från
början fylla en med beundran för den som ger
sig i lag med den heroiska uppgiften att skriva
hans biografi.
Med professor Ahnlund har rätte mannen
tagit hand om denna stora uppgift. Man märker
från början till slut en förtrogenhet med det
ofantliga materialet som är suverän och
detaljerad, en förtrogenhet som verkligen existerar
i författarens huvud och inte endast i en
välordnad vetenskaplig ”Zettelkästchen”. Men
själva kunskapsrikedomen är kanske inte det
viktigaste; enbart med lärdom kommer man
inte långt, såsom redan den dystre Heraklit
fastslog och såsom efter honom praktiskt
demonstrerats av tallösa spränglärda författare
till dödfödda verk. Den lärdom som här
serveras är av bästa sort; den har ingenting av
träighet och mögel, aldrig minsta anstrykning
av likgiltigt automatiskt uppradande av döda
fakta; den är gjord alltigenom levande. Det
är åtskilligt mera än ett antal specialtränade
vetenskapliga hjärnceller som varit i
verksamhet vid åstadkommandet av detta verk.
Att behärska ett material betyder inte enbart
att vara grundligt förtrogen med detsamma,
utan även att kunna på rätt sätt handskas med
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
