Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- di Donato, Pietro, Vi bygga i Babylon; Bellamann, Henry, Ringar på vattnet; Marquand, John P., Fint folk, anmälda av Artur Lundkvist
- Scheynius, Ignas J.-, Den röda floden stiger, anmäld av Per Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en kritisk utomstående. Därför har boken inte
blivit riktigt varken det ena eller det andra;
klarsynen och den salta ironien blandas
egendomligt med känslosamt stämningsmakeri,
artistiskt förälskade interiörer och hjärtnupen
pietet.
Det halvförfallna lantstället Wickford Point
bebos av en familj som parasiterar sig fram
på förnäma traditioner och med diverse
ogenerade tilltag uppehåller sin inbilska
uppfattning om sig själva som fint folk. Att finna
dem ”charmerande” är stört omöjligt; det är
rentut sagt några odrägliga, hycklande kräk
som går en på nerverna. Prövande är redan
gumman som vägrar att åldras, som dränker
allt i osammanhängande prat och klänger sig
fast vid alla för att utsuga dem; men måttet
blir rågat med dottern, den vackra Bella, som
väcker förödande illusioner hos så många män
men absolut inte har något att ge, denna sterila
markatta som bara vill klösa åt sig allting. När
hon slutligen kastar sig över ett slags
författare, en egenkär akademisk snobb, står
idyllen på sin höjdpunkt. Mest sympatisk i
sällskapet är berättaren, en släkting som dragits
in i kretsen, förälskat sig i lantstället och
snärjts in i familjedjungeln, dock inte
ohjälpligt. Det dröjer bara misstänkt länge innan
hans vilja till ärlighet tar ut sin rätt.
Artur Lundkvist
Litauens bolsjevisering
IGNAS J.-SCHEYNIUS: Den röda floden
stiger. Bonniers 1941. 9:50.
Den 16 februari 1918 proklamerades Litauen
som fri stat. Den 20 juli 1941 nödgades den
litauiska sejmen rösta för landets anslutning
till Sovjetunionen. Endast tjugutvå år varade
den frihet och självständighet, som under
sekler av ryskt förtryck utgjort målet för
litauernas drömmar och strävanden. De hade
till och med fått kämpa för sitt språk, som
den ryska regimen önskade utrota, samtidigt
som det på grund av sin ålderdomlighet med
iver studerades av filologerna ute i världen.
Eggande och manande verkade under denna
tid de stolta minnena från Litauens
storhetstid under medeltiden, då dess hjältekonung
Vytautas definitivt avvärjde hotet från de tyska
ordensriddarna genom segern vid Tannenberg
1410 och då det i union med Polen länge
utgjorde en Västerlandets barriär mot öster. När
frihetens timme äntligen slog 1918, kunde det
aldrig bli fråga om att upprätta en ny litauisk
stormakt. Men med de resurser, som stodo till
buds i fråga om folk, land och naturtillgångar,
nåddes utomordentliga resultat, i kraft av vilka
Litauen med fullt fog kunde anses som
delaktigt av den västerländska kulturkretsen. De
tjugutvå åren räckte just till att ge det litauiska
folket ett begrepp om vad detta innebar. Desto
hopplösare och bittrare måste det kännas att
stötas tillbaka i det ryska folkhavet, att bevittna,
hur fädernas rika kulturarv och den litauiska
folksjälen förtvinar och går under i det
mekaniserade — standardiserade sovjetparadiset, ja,
hur hela folket förintas.
Denna underminerings- och
införlivningsprocess, som efter vissa förebud hösten 1939
sattes i gång på försommaren 1940, har bragts
till världens kännedom tack vare ett
ögonvittne, som i sista stund lyckades rädda sig
undan, nämligen den litauiske författaren
Ignas Jurkunas-Scheynius. J.-Scheynius
tillhörde den grupp intellektuella litauer, som
alltsedan befrielsekampen mot det tsaristiska
Ryssland lett sitt lands politiska och kulturella
utveckling och har gjort sig känd som
diplomat, författare, journalist och ämbetsman.
Undertecknad erinrar sig honom, då han som
guvernementsråd i det då litauiska Memel hade
att motarbeta de tyska stormavdelningarnas
verksamhet i staden före Memelområdets
införlivande med Tyskland 1939. En mer initierad
och tillförlitlig sagesman torde vara svårt att
uppbringa. Tilläggas bör, att J.-Scheynius
genom mångåriga förbindelser med Sverige
behärskar vårt språk, och att den av dramatisk
livfullhet och bitande ironi präglade
berättelsen har skrivits på svenska.
Hans första möte med de ryska trupperna
äger rum i oktober 1939 i Wilna (litauiska
Vilnius), Litauens gamla huvudstad, som
ryssarna efter Polens sammanbrott lämnat litauerna
som belöning för att de tillmötesgått de ryska
kraven på militärbaser inom Litauen. Med
tillfredsställelse noteras den ryska militärens
korrekta uppträdande och goda hållning, men
bolsjevikernas plundring av
universitetsbibliotekets historiska aktstycken och alla för
Litauens historia värdefulla dokument väcker
oro: aktionen visar sig senare vara det första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Sep 25 13:10:50 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1941-3/0078.html
