Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
lusten, modet att sätta in kropp och själ inte
bara på krig och politik utan på poesiens
ojämförliga äventyr? Var finns viljan att göra
dikten till oersättlig psykologisk strategi, till
ett verktyg för djupare liv?”
Frågan om diktarens skyldigheter mot sig
själv ooh hans skyldigheter mot tiden och dess
händelser är aktuell i Sverige, men måste
naturligtvis te sig ännu mera brännande i en
krigförande demokrati. Vi ha ofta tidigare på
denna plats diskuterat detta allt överskuggande
problem men skola denna gång inskränka oss
till att endast citera synpunkter för och
mot. Ett meningsbyte i ett av de senast
hit-komna numren av Times Literary Supplement
(11 januari) kan ge stoff till diskussionen. Där
skriver lord David Cecil en stor artikel om
författarna och kriget, vari han först redogör
för krigets ödesdigra inflytande på den
litterära produktiviteten. Han framhåller att detta
världskrig till skillnad från det föregående
utövar ett förlamande inflytande på diktarna.
De stridbara ibland dem ha svårare nu än då
att se framtiden klar för sig, att skönja ett
mål värt att kämpa för. Striden har blivit rätt
och slätt självförsvar, ett försvar för kulturens
elementäraste förutsättning, individens och
tankens frihet. Denna strid kämpas måhända bäst
med andra vapen än ordet. Litteraturen måste
läggas åt sidan, tills kampen är vunnen. Den
avskilde konstnären å andra sidan har svårt
att koncentrera sig på sina individuella
problem, på ”poesiens ojämförliga äventyr”. Det
moderna kriget medger inte någon avkoppling
och sluter alla samman i en ödesgemenskap,
som ingen utan samvetsnöd kan bryta sig ur.
Likväl anser lord David det inte uteslutet att
den fria dikten skall kunna reda sitt bo även
i denna storm:
”Om kriget stabiliserar sig till en lång men inte
outhärdlig kamp, komma författarna att börja
anpassa sig efter den nya situationen. De mera
viljestarka bland dem som tro på konstens avskildhet
komma att lära sig att glömma kriget... Icke heller
böra de kritiseras för detta. Det är alltid
förtjänstfullt att skapa god konst: och speciellt är det
förtjänstfullt i tider då konsten löper fara att bli glömd.
Ty därigenom förhjälper man andra till att behålla
balansen i sin syn på verkligheten. Skönheten förblir
ändå alltid skönhet, även om folk slås ihjäl. Att
stämpla dem som inrikta sig på skönheten som
’esca-pister’ är att på ett dåraktigt sätt missbruka språket.
Den som flyr från ett tyskt fångläger blir beundrad.
Varför skulle en annan klandras för att han flyr från
det närvarandes smutsiga, blodfläckade fängelse och
till sin skapande fantasis fruktbara trädgård?”
Redaktionen av Times Literary Supplement
kan inte acceptera detta resonemang. I en
ledare vänder den sig mot lord David Cecils
hypotes att diktaren skulle kunna eller ha rätt
att i den tid vi nu genomleva isolera sig för
att söka den tidlösa sanningen och skönheten:
”Krigets brutala intrång överrumplade de
författare som tillbådo en musa, avskild från livet. Nu
bankar kriget på varje dörr — när det inte bankar
hela huset i spillror — och ingen kan gömma sig i
ett elfenbenstorns klosterlika ro och känna sig trygg
där. En litteratur avskild från livet har bevisats vara
falsk... De faror som hota världen av i dag kräva
framför allt en litteratur som skildrar kriget sådant
det är, dess brutalitet, dess meningslösa offer och
heroismen hos de kvinnor och män som föredra döden
framför att böja sig inför det omänskliga tyranniet.
Vi kunna beklaga anledningen, eftersom intet mål
borde behöva kräva sådana lidanden för att vinnas,
men faktum är att kriget kan betyda en renässans
för engelsk litteratur, som nu i flera år varit nära att
avlida av ödesdigra experiment att göra den till något
annat eller av fantastiska gräl mellan rivaliserande
skolor om teorier, revolutioner och utspekulerade
nymodigheter, mot vilka den stora publiken förhöll sig
indifferent när den inte var direkt skeptisk... Ingen
andlig näring, ingen moralisk uppbyggelse, ingen
hård energi och hoppfullhet kan komma från ett
ensidigt sysslande med formen eller klickarnas
snob-bande med teknik och ’nya sensationer’.”
Detta var blott ett par ekon av en diskussion
som länge fortgått. I ett kommande nummer
skola vi söka att medelst en enquète belysa hur
svenska författare uppfatta diktarens situation
i krigets värld. Georg Svensson
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
