Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Myrdal, Alva och Gunnar, Kontakt med Amerika, anmäld av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
gram. Gång på gång inpräglar författarna, att
vår kontakt med Amerika bör bli intimare än
den är. De båda folken sägs ha speciellt goda
förutsättningar att förstå varandra, beroende
främst på att vår konstitutionella utveckling,
vår rättsutveckling och därmed även vår
”ideologi” visar större frändskap med de
anglo-sachsiska traditionerna än med de
kontinentaleuropeiska. Härtill kommer de starka
personliga band, som ett par millioner svenska
emigranter och emigrantättlingar har knutit över
Atlanten. Allt detta får gälla som förklaring
till att Förenta staterna ”under
mellankrigs-perioden givit Sverige och Norden den mest
helhjärtade förståelsen”. Det är därför enligt
författarnas mening dubbelt beklagligt, att det
amerikanska folket nu hålls så illa underrättat
om vårt läge. Kravet på igångsättandet av en
intensiv svensk upplysningskampanj i Förenta
staterna framläggs med all skärpa och med en
såvitt man kan se synnerligen bärkraftig
motivering.
Makarna Myrdal kan konsten att meddela
kunskap, att proppa läsaren full med fakta
utan att trötta ut honom. Hemligheten ligger i
att det faller sig så lätt för dem att anlägga
synpunkter på stoffet och att nå fram till
problemen. Den digra massan av fakta blir på så
sätt aldrig kompakt eller övermäktig. Den får
så att säga tjänstgöra som illustration till de
synpunkter författarna anlägger på sitt ämne.
Makarna Myrdal ser mycket optimistiskt på
utvecklingen i Förenta staterna. Man behöver
bara citera rubrikerna på några av de kapitel,
som behandlar Amerika, för att det sagda ska
stå klart: ”Individualismen blir social”,
”Rättsordningen stabiliseras”, ”Politiken renas”. Det
är intressant att jämföra den teckning av det
amerikanska samhället av i dag, som ges i dessa
kapitel, med den teckning av samma problem,
som dåvarande docenten Gunnar Myrdal för
tio år sen gav i tidskriften Tiden och som
författaren med ett originellt grepp har tryckt om
mitt inne i sitt nya verk. Det är en mycket
osympatisk bild av amerikansk kapitalism, som
där ges. Myrdal håller emellertid fast vid att
den tidigare uppsatsen i stort sett ger en riktig
bild av de förhållanden, som förelåg för tio
år sen. Det är endast i vissa
bedömnings-frågor — exempelvis rörande korruptionens
betydelse — samt i uppfattningen av
framtiden, som den unge docenten sägs ha tagit
miste. Denne räknade tydligen med en
skärpning av klassmotsättningarna som en ytterst
sannolik eventualitet.
Utvecklingen har nu löpt i helt andra banor,
och det är därför naturligt, att Myrdal inte
kan betrakta Förenta staterna med samma ögon
i dag som för tio år sen. De talesätt om ”social
service”, som irriterade honom för tio år sen,
när de begagnades av framgångsrika
affärsmän, finner han nu inte så alldeles oriktiga.
Den amerikanska individualismen håller nu på
att bli social, inskärper Myrdal, känslan av
socialt ansvar håller på att slå igenom. Detta
innebär i själva verket inte någon
revolutionerande förvandling, ty de nya idéer, som genom
Roosevelt har trängt fram till betydelse, står
fullt på linje med ”den humanitära traditionen
i Amerika”, med hela den idékrets, som det
amerikanska folket har ärvt från
upplysningstiden och från sin egen revolution, som var ett
barn av denna tid. Det har varit lätt för
Roosevelt att motivera sin nya-giv-politik med
hänvisningar till satser, som antingen är inristade
i Förenta staternas författning eller som anses
stå i samband därmed — satserna, att alla
människor har samma rätt till lycka och
uppkomst, att var och en har rätt att ”få en chans”
och så vidare. Dessa satser, som ytterst bottnar
i upplysningens teori om människornas
”likhet” och i kravet på deras likställighet, har
”det principkonservativa Amerika” oryggligt
hållit fast vid. Makarna Myrdal är naturligtvis
medvetna om att den vackra teorien på
uppseendeväckande sätt kränkts, exempelvis i
negrernas behandling åtminstone i vissa delstater.
Men de inskärper, att ”den amerikanska
religionen” fasthållandet vid ”de amerikanska
idealen” även i Södern är en verkande kraft.
Inte ens där vinner de nya,
kontinentaleuropeiska teorierna om samhällets uppdelning i
olika skikt eller kaster med en så kallad
”förtjänstadel” högst opp någon verklig anklang.
Professor Myrdal försäkrar oss själv, att han
inte skäms för den pessimism, med vilken han
för tio år sen bedömde de sociala förhållandena
i Amerika. Det har han heller ingen anledning
till. Förhåller det sig inte så, att det ansikte
Förenta staterna för tio år sen visade världen,
var låt oss säga något mindre tilltalande, än
vad vi ser i dag? Detta gäller inte bara de
områden av amerikanskt liv, som för tio år
sen föranledde docent Myrdal att göra sina
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
