Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Holmsen, Sverre, Vit vilde; Idriess, Ion L., Trummorna på Mer; Gruber, Ruth, Resan till Igarka, anmäld av Artur Lundkvist - Therman, Erik, Bland noider och nomader, anmäld av Sven Barthel - Kranck, E. H., Med motor och hammare längs Labradorkusten, anmäld av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Miss Grubers bok är journalistik av
kvinnligt kynne, vaken för detalj intryck, sympatisk
i sin känsla för det levande överallt. Man
förnimmer lockelsen av Sibiriens väldiga, nya
värld med dess arktiskt isolerade rikedomar
och möjligheter, dess doft av nysågat trä och
nyvänd jord. Bara i förbifarten går
författarinnan så långt i sin feminism att hon finner
kvinnorna återvinna sin människovärdighet
genom att stensätta gator och gräva diken.
Artur Lundkvist
Troll och människor
ERIK THERMAN: Bland noider och nomader.
Natur och Kultur 1940.
10:—.
För åtskilliga år sedan utgav den finländske
författaren Erik Therman en liten bok om
en vandring i lappmarken. Han blev tydligen
biten, han återvände och tillbringade en vinter
där uppe med avsikt att som han själv
uttrycker det ”se in i ödemarksfolkets liv,
förnimma landets väsen och människornas själ”.
Resultatet har blivit en diger bok. Den är rätt
oordnad och rik på upprepningar, men det
ska man inte låta skrämma sig av, den har
mycket att komma med.
Det gäller lapparna i den smala arm av
Finland, som sträcker sig upp mellan Sverige
och Norge till Kilpisjärvi, ett mycket fjärran,
gränslöst ödsligt och avskilt land, vars
nomader ”bevara den sista rest som ännu finnes
av förgångna årtusendens primitivitet och
hedendom i vår världsdel”. De tycks verkligen
ha bevarat åtskilligt mer av hedendom än våra
svenska lappar. Enligt Therman existerar
möjligen ännu former av schamanism där uppe,
och noiderna, trollkarlarna, behärskar sina
medmänniskors sinnen och öden med hjälp
av krafter som är lån från underjorden.
Therman ger alltid intensiva, stundom
suggestiva och praktfulla skildringar från
fjällvärlden och tundran och av sitt umgänge med
noider och nomader. Han tycks ha kommit
samehfolket så pass nära som det är möjligt
för en kulturmänniska, trängt ganska djupt in
i deras föreställningsvärld och samlat ett rikt
material om deras livsformer och seder. Själv
är han intensivt gripen och intresserad av sina
starka ödemarksupplevelser. Boken är som sagt
litet oordnad, inte bara till kompositionen utan
stundom också till språket, men det lönar sig
att läsa den, den är innehållsrik och
innehållet är mestadels mycket intressant.
Sven Barthel
Från Labrador
E. H. KRANCK: Med motor och hammare
längs Labradorkusten. Natur och Kultur
1941. 7:50.
Kranck är finländare och professor i geologi.
Han har tidigare skrivit en bra reseskildring
från Eldslandet.
Han har under två somrars färder — 1937
och 1939 — geologiskt undersökt stora delar
av östra Labradorkusten, det vill säga kusten
av det Labrador som tillhör Newfoundland.
Undersökningen var ett led i den jämförande
urbergsforskningen, och författaren sökte sig
till Labrador närmast därför att han tidigare
hade arbetat på Grönland, som geologiskt sett
bildar en brygga mellan Gamla och Nya
världen. ”Den mitt emot sydvästra Grönland
liggande Labradorkusten utgör åter den närmast
Europa belägna delen av Nordamerika, och
här kunde man därför tänka sig möjligheten
att göra konnektioner mellan formationerna
i Nordeuropa och Amerika.”
Boken avhandlar 1939 års färd, som företogs
i egen, från Finland medförd sjövärdig
motorbåt, en kryssning i besvärliga, dåligt kartlagda
vatten och under trista väderleksförhållanden.
Skildringen har en viss pioniärcharm,
landsändan hör till de mindre kända och författaren
är ordentligt engagerad i sina upplevelser, kan
ge utförligt besked. Vad man får veta om
Labradorkusten motsvarar ungefär den vaga
bild man förut har gjort sig av den — ett
sub-arktiskt bergsområde utan större resning men
med ett slags ödslighetens storhet, klimatiskt
missgynnat, glest bebyggt och utan nämnvärda
odlingsmöjligheter. Av de naturtillgångar som
finns är järnmalmsförekomsterna ännu inte
alls exploaterade och havets ovanliga
fiskrikedom är föga rationellt tillvaratagen.
Befolkningen utgörs i det inre av nomadiserande
indianer, på kusten av eskimåer och inflyttade
vita.
Fotografierna är goda och talande.
Sven Barthel
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
