Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Novallius: Med Selma Lagerlöf i jättens fotspår. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVID NOVALLIUS
MED SELMA LAGERLÖF
I JÄTTENS FOTSPÅR
ii
3
Såsom redan påpekats har man angivit en
likhet mellan huvudpersonerna i ”Antikrists
mirakler” och ”Gösta Berlings saga”.
Ett visst släktdrag är också skönjbart mellan
den förlorade klosterbrodern, som dyrkar donna
Micaela, och den avsatte värmlandsprästen, som
älskar den i Italien och katolicismen uppvuxna
grevinnan, vid vars tillblivelse Selma Lagerlöf,
såsom lätt kunde påvisas, haft den av Tegnér
och Geijer besjungna Mathilda Orozco till
utgångspunkt — ”florentinska friherrinnan”,
vilken åren omkring 1820 var chefsfru vid
Värmlands fältjägare, och i vars personalier det
heter: ”född i Italien, död på Stora Ekeby”.
Likheten de båda huvudpersonerna emellan
blir kanske tydligast, då man fasthåller bilden
av den avgudade partiledaren Gaetano Alagona
och erinrar sig de ord, med vilka Selma
Lagerlöf velat skildra den nya kärlek, som rann
upp i Gösta Berlings hjärta, då han efter att
ha stillat folkupploppet på Ekeby, den stora
gården, från vilken härskarspiran sträcktes
över sju värmländska egendomar, såg skarorna
draga bort i nattmörkret:
”0, mitt folk, tänkte han, o, mitt folk, vad
jag älskar dig!–––— Han visste inte vad
han ville göra för dem, men han älskade dem,
alla och envar, med fel och laster och
skröpligheter. 0, herregud, om den dag kunde komma,
då också han bleve älskad av dem!”
Det är tydligt, att franska revolutionens
tumultariska uppträden, såsom Böök påpekat,
influerat framställningen av folkupploppet på
Ekeby, men de ha lika tydligt påverkat
skildringar av revolutionära uppträden i romanen
om den stora folkrörelsen, och skildringarna
återspegla säkerligen även personliga intryck
från den svenska arbetarrörelsens Sturm und
Drang.
Selma Lagerlöf torde icke ha saknat sådana.
Sålunda läser man i åberopade
Danielsson-biografi om svårartade oroligheter i Malmö
i juni 1890 — alltså året före utgivandet av
”Gösta Berlings saga”, då Selma Lagerlöf ännu
var lärarinna i Landskrona — att
telegrambyrån utsände meddelanden om att staden
”befann sig i massans våld”. Myndigheter,
militär och polis stodo maktlösa i tre dygn,
heter det, men då Danielsson ingrep, var ett
ord av honom tillräckligt ”för att återskänka
samhället dess lugn”.
Men att folkupploppet på Ekeby framför allt
haft en motsvarighet i det gamla Värmland,
därpå tyder följande passus i ”Gösta Berlings
saga”: I massan ”finnas de, som i glödande
472
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
