Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Novallius: Med Selma Lagerlöf i jättens fotspår. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MED SELMA LAGERLÖF I JÄTTENS FOTSPÄR
förbittring hade velat kasta ned kavaljererna
och trampa dem under sina jämskodda klackar,
såsom folket på Sunds bruk gjorde med
förvaltare och inspektor för femtio år sedan”.
Även Gösta Berling, vilken såsom framgår av
Selma Lagerlöfs uppgifter tillkommit genom
kontaminering av olika traditioner eller
personer, präster såväl som militärer, av vilka hon
nämnt så skilda typer som den avsatte
värm-landsprästen Karl Frykstedt och Gustaf Mauritz
Armfelt, har sin givna urbild i det gamla
Värmland, där författarinnans tvåkluvna stamträd
har sina rötter. Han är påtagligen en urspårad
ättling av ”Liljecronornas gamla prästsläkt”,
ett skott på det Lagerlöfska-von Lagerlöfska
trädet, i vilket de båda grenarnas
differentierade egenskaper löpt samman.
Själva utgångspunkten för Selma Lagerlöfs
uppställning och minutiösa gruppering av
kavaljerskretsen är tydligen detta stamträd,
vilket tänkes representera de båda
grundprinciper — en andlig och en världslig, en
kroppslig och en själslig — vilka Carlyle intänker
i ”den störste av alla hjältar”, förklarande att
de sträcka sig ”genom hela människosläktets
historia här på jorden” och behärska
universum självt.
Selma Lagerlöf har rört sig på den egna
traditionens mark, när hon upptäckte, att hon
beträtt grundvalarna för Carlyles livs- och
världsåskådning, och det är därför
begripligt, att hon aldrig kände sig skriva ”så rakt
ur hjärtat”, som då hon ”gick i hans
fot-o 5?
spar .
I svärdet och bibeln har Carlyle sett
symboler för de båda principerna som polära
karak-tärsmotsatser hos Oliver Cromwell, de
rojalistiska kavaljerernas överman, vilken i första
hand fått representera den hjälteform, som
författaren bl. a. kallar ”the commander over
men”, och i vilken heroismens samtliga former
i viss överensstämmelse med romantikens
per-sonlighetsideal äro intänkta. Att Selma
Lager
löf fängslats av denna karakteristik framgår av
hennes uppsats i Pennklubben, där hon dock
understryker, att hennes uppgift varit en annan
än att likt Carlyle ”framhålla geniernas roll
i världshistorien”. Men det är tydligt, att det
carlyleska tankemönstret, själva den abstrakta
”hjälteform”, om vilken här är fråga, likväl
föresvävat författarinnan, då hon i prologen
låter sin hjälte framträda på predikstolen med
”en skalds djupa ögon och en fältherres fasta,
runda haka”, medan hon i tankarna välver en
hjälm över hans huvud och hänger svärd och
brynj a på honom, förklarande att folket känner
sig ”underligt kuvat”. Detsamma gäller, då hon
låter samtliga Ekebykavaljerers ”dygder”
uppgå i Gösta Berlings person, med andra ord,
låter honom förkroppsliga kretsen och i
överensstämmelse därmed sätter hans namn på
titelbladet, där det enligt Levertins förmenande
bort skrivas Värmlandskavaljerernas saga.
Såsom en ”commander over men” ehuru av
lägre ordning framställer Carlyle även
Napoleon, och att Selma Lagerlöfs tankar verkligen
gått mellan en värmländsk finnmarkspräst och
en av Carlyles representanter för denna
hjälteform blir uppenbart, då hon låter den gamle
kavaljeren Rutger von Örneclou uttala sig på
följande sätt om en ung finnmarkskaplan:
”— Det finns i alla fall inte någon
utmärk-tare ung prästman än Liljecrona i hela stiftet.
Betänk: med hans gåvor att uppoffra sig till
den grad för fattiga finnbönder! Att i hela
elva år leva i fattigdom som han gjort! Jag
vill säga att han är en hjälte, han lika väl som
den där korsikanarn, som man nu för tiden
gör så mycket väsen av.”
Jämförelsen kan överraska. Men man får
minnas, att Selma Lagerlöf även ställt den
rov-fågelsliknande landsflyktingen kusin Kristoffer,
som ”funnit skydd hos den svenske
kronprinsen”, i relation till Napoleon, då det
säges, att han i den kejserlige fältherrens följe
”jagat fram över Europa”. Det är
Ekeby-kretsens ”tappre franske kavaljer”, bakom
473
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
