Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Novallius: Med Selma Lagerlöf i jättens fotspår. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVID NOVALLIUS
tärsbyggnaden, det så kallade Arvidsonska
huset, i vilken hon residerade under sina
glansdagar, inköptes senare till residens åt
landshövdingen i Värmlands län, vilken förut hyrt
rum i ett hus ”bortemot biskopsgården”.
Det låter icke längre så egendomligt, när
man i prologen till ”Gösta Berlings saga” läser
den mäktiga majorskans försäkran, att ”om
jag vinkar med ett finger, så springer
landshövdingen, och om jag vinkar med två, så
springer biskopen, och vinkar jag med tre, så
dansa både domkapitel och rådmän och alla
brukspatroner i Värmland polska på Karlstads
torg”. Ty förutom samstämmigheten mellan
denna försäkran och förenämnda lokala
förhållanden var det stora husets herre, major
J. A. von Matérn, enligt Lilljebjörn en
företagsam man, som under ”gynnsamma
konjunkturer” efter den franskfödde kronprinsens
ankomst till Sverige gjort omfattande affärer
inom träindustrien och en tid ansågs ”mycket
förmögen”, ehuru han blev ruinerad och måste
draga sig tillbaka till det närbelägna
”Sjötullen”, varifrån hans förändrade belägenhet talar
ur Lilljebjörns drastiska skildring av den iver,
varmed Matérn en gång inviterade den
förbipasserande biskopen till kortspel. Tanken går
osökt till maj or Samzelius, om vilken det j u heter,
att han en tid ansågs rik, ehuru han i själva
verket föga eller ingenting hade, utan då han
fick anledning att närmare besinna, att den stora
gården egentligen icke var hans, fann för gott att
draga sig tillbaka till ”Sjö”, som låg ”helt nära”.
Lockande vore att här ytterligare påvisa
förebilder till Selma Lagerlöfs diktade gestalter,
men det skulle föra för långt. Det är dock
synbarligen en realistisk miljö, ur vilken sagan
om den ryktbara majorskan och hennes krets
vuxit fram, jämte andra traditioner
involverande även den om lagmanskan och hennes
sju bruk, och man behöver icke längre sväva
i tvivelsmål, varest denna miljö befunnit sig,
då man betänker, att Selma Lagerlöfs stora
Ekeby rymmer både Lövsjöhärads honoratiores
och en rad gamla herrar, vilka bland annat
sägas vara rutinerade kortspelare,
dryckeskämpar, talare, målare, vissångare,
anekdotberättare och musicerande virtuoser.
Med stor fördomsfrihet har Selma Lagerlöf
betraktat det svenska ståndssamhället och dess
företeelser, sådana dessa levt kvar långt efter
representationsförändringens dagar, ja, det
svenska samhället överhuvud, och hon har med
en anmärkningsvärd konsekvens, trots sin
släktkänsla och hembygdsromantik, betraktat det
kritiskt från ovan till nedan. Att detta skett
i nära anslutning till Carlyles sociala
spekulation torde ha framgått av det föregående.
Hur nära Selma Lagerlöf följer den skotske
moralfilosofen, vars inflytande kan spåras även
i andra av hennes verk, framgår ingenstädes
tydligare än i avslutningen på det egentliga
händelseförloppet i ”Gösta Berlings saga”. Ty
det är i slående överensstämmelse med satsen,
att ”det verkliga arbetet”, oundgängligt
nödvändigt för samhällets bestånd, ”är av religiös
natur”, som författarinnan samlar sina
overksamma kavaljerer i brukssmedjan till en
symbolisk handling under ”den heliga natten”,
i tydlig samstämmighet med Carlyles
”Framtidsutsikter”, varest författaren, utropande ”Du
dåre”, förklarar att smedjan ej är en avskuren
prick i det stora världsalltet utan ett litet
ganglion i oändlighetens stora kropp, en
glimmande punkt, som tändes av solen, som näres
av luft, som fanns till före syndafloden — ett
i alltets sköte upprest altare, vars sotige präst
”om ej med ord så med hjärna och senor
predikar kraftens evangelium, frihetens,
människokraftens — det som nu råder och som en dag
skall bli allrådande”.
Det var av sådana satser, som Selma
Lagerlöf fascinerades i sin ungdom, eller med hennes
egna ord: ”av detta bildspråk, hämtat från
världens fyra hörn, av dessa uttalanden,
myndiga och hotfulla som hos bibelns profeter”.
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
