Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Gedda, Bertil, Över djupet; Forssberger, Annalisa, Resa om natten; Hillbäck, Ella, En gång i maj, anmälda av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Nya diktsamlingar
BERTIL GEDDA: Över djupet. Bonniers 1941.
2: 75.
ANNALISA FORSSBERGER: Resa om natten.
Bonniers 1941. 2:50.
ELLA HILLBÄCK: En gång i maj. Bonniers
1941. 2: 25.
Den unge poeten Bertil Geddas nya
diktsamling, ”Över djupet”, företer en från hans
tidigare volymer något avvikande karaktär.
Den regelbundna strofbyggnaden är upplöst
i fritt böljande vers, och mot denna
förändring i form svarar också en stämnings- och
innehållsförskjutning: mer än tidigare söker
Bertil Gedda finna adekvata tongångar för
drömmens, för skuggornas och dagrarnas
flyktiga spel och för själens hemligaste vibrationer.
På sätt och vis är hans nuvarande poesi att
betrakta som ett uttryck för en surrealistisk
uppfattning av livets yttringar. För en sådan
världsuppfattning blir drömlivet verklighetens
kärna och sanningen och uppfyllelsen att söka
i ”blodvågen mellan mörker och mörker”:
I natt har jag varit nära verkligheten,
snuddat vid den —
Bara ett rop, bara ett pulsslag
skiljer mig ännu från ljuset —
Ty sanningen brinner i mina händer
när jag rör vid ditt ansikte.
O, håll dina ögon slutna
en kort sekund ännu!
Poeten drömmer om ”havsbottenstystnad”
och vill fånga den högsta tonen, som ”stiger
som en liten fin ljushand”. Det ligger i sakens
natur, att uttrycken för en sådan konstnärlig
strävan understundom kunna tangera det
preciösa. Men på viljan att söka sig mot nya och
obeträdda områden kan man inte ta miste vid
läsningen av denna poesi. Den har sin egen
ömhet och fina skälvning:
Jag kan inte smeka dig så som jag skulle vilja —
inte mörkt nog, inte ljust nog.
Hur annorlunda skulle det inte vara
om själen hade händer!
Jag kan inte samla min ömhet i mitt öga —
det skulle brista därav.
Därför är min ömhet blind som natten —
skall aldrig finna dig.
För samtidens brutalitet kan poeten likväl
inte sluta sina ögon. Ett av denna diktsamlings
avsnitt bär titeln ”Krigsvinter”. Det är talande
nog. Men Bertil Gedda är till slut inte någon
ragnaröksskald. Han kan med värme besjunga
”de klara minuterna innan ridån faller” och
det som blir mer kärt vid avgrundens rand.
Det finns hos honom ett inslag av lågmält,
frasfri heroism, värd att lägga märke till:
Ty skön är blott den väg som faran skuggar,
den gren som bryts, det blad som slites av.
Om Annalisa Forssbergers vers i ”Resa
om natten” kan en recensent ha rättighet att
fatta sig mer kortfattat. Den saknar nämligen
mer utpräglad lyrisk karaktär och offrar i
allmänhet åt en ganska avskräckande banalitet.
En kvinna som ser vad hon har kärt i livet
hotas av tidens våldsmakter biktar sig i bokens
enkla strofer. Men uttrycken för denna
säkerligen ej ytligt upplevda skräck ha ingenting att
säga oss, därför att de sakna verklig
originalitet. Originalitet är det oavvisliga krav man kan
ställa på litteratur. Det är inte detsamma som
att kräva bisarrerier. Utan tvivel har den dikt
till slut det viktigaste ärendet som rör sig med
centrala, för människor i gemen centrala
ämnen. Men den måste samtidigt präglas av
originalitet i betydelsen personligt signum.
Recensenten kan inte finna detta
personlighetens hemliga märke i denna författarinnas
489
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
