Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Strindberg, Axel, Människor mellan krig; Josephson, Ragnar, Tidens drama; Jaensson, Knut, Nio moderna svenska prosaförfattare, anmälda av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
haft karaktären av självupplevelse, dokument
och reportage. Men Strindberg synes mig ändå
alltför lättvindigt ha avfärdat frågan om
skönlitteraturens källvärde och alltför litet ha räknat
med verkens fiktionskaraktär; inte minst gäller
detta Ludvig Nordströms ofta fantasifulla
reportageböcker, som författaren tycks tillmäta
ett nästan vetenskapligt sanningsvärde.
Alltnog, Axel Strindberg är en sällsynt
okonventionell och stimulerande kritiker, som
för-fogar över både skarpsinne, vidsträckt
beläsenhet och en i sin modernistiska
associationsrike-dom suggestiv och inträngande stilkonst. Man
läser honom med nöje och behållning även då
man känner sig frestad till invändningar och
motsägelse. Det förefaller sålunda som om
Strindberg, i sin berättigade reaktion mot den
uppkonstruerade så kallade
generationsdebat-ten och den mekaniska uppfattningen av
tjugo-och trettiotalen som ett motsatspar, dels slösade
för mycket krut på döda hökar, dels hamnat
i motsatt ensidighet: han behandlar nämligen
praktiskt taget hela mellankrigsskedet som en
obruten och oförändrad enhet, medan en av
hans angelägnaste uppgifter borde varit att
söka rita in den kurva i vilken man kunnat
avläsa den gradvis skende men oerhört starka
andliga klimatförändringen under dessa tjugo
år. Han omnämner visserligen trettiotalets
anti-fascistiska samling i vår litteratur, men
exempelvis just klimatkurvans kraftiga svängning
kring ödesåret 1933 kunde med fördel
noggrant ha inregistrerats och i detalj studerats;
hit kommer eftervärlden tvivelsutan att
förlägga en knutpunkt i mellankrigsårens sociala
och litterära spårdragningar. Med denna brist
på historiskt intresse sammanhänger den totala
frånvaron av kronologiska hållpunkter och
bestämningar, som gång på gång tvingar läsaren
att slå upp årtal och data.
Svåröverskådlig-åeten ökas ytterligare genom själva metoden
itt behandla de olika motivkomplexen var för
sig, även då de förekomma hos samma
författare och i samma böcker. Man måste vara
ganska väl insatt i ämnet för att kunna
tillgodogöra sig Strindbergs bok, och det är stor
skada, ty med sina ofullkomligheter och
ensidigheter är den så överrik på stoff och
fängslande synpunkter, så originell, frisk och givande
i själva greppet på ämnet att man ville
till
önska den många läsare även utanför leden
av de redan hemmastadda.
Strindberg börjar med att lägga fram själva
temat samt snabbskisserar skedets ekonomiska
och sociala konturer. Mot denna bakgrund
behandlar han sedan i två stora avsnitt först
litteraturen av mer borgerligt ursprung och
därefter den av mer proletärt ursprung. I det
förra möta vi sålunda den borgerliga och
akademiska ”idyllen”, minnenas och naturens
värld hos bland andra Silfverstolpe och Einar
Malm, småstadens hos Birger Sjöberg, den
lägre och högre bourgeoisiens hos respektive
Hammenhög och Olle Hedberg. Författaren
låter oss se idyllens skuggsidor i form av
socialt samvete hos Sten Selander och Gösta
Gustaf-Janson, ägodriften och
spekulations-febem hos Siwertz och Eyvind Johnson, de
moraliska komplikationerna hos Gösta Sjöberg
och Olle Hedberg, de erotiska
problemställningarna hos Gullberg och Karin Boye. Vi få
vidare göra bekantskap med det borgerliga
samhällsskiktet i dess uppfattning om familjen
och nästan hos Hjalmar Bergman, Elin Wägner
och Agnes von Krusenstjema, och vi bevittna
till sist hur melodierna komma bort, hur olusten
och vantrivseln breda ut sig och leda till
trots-och protestinställning eller skräck- och
ångestkänslor hos Hjalmar Bergman och Bertil
Malmberg, hos Gullberg och Pär Lagerkvist — för
att nu bara nämna några sinsemellan djupt
olikartade exempel ur den mångfald
Strindberg dragit fram.
I det senare avsnittet konfronteras läsaren
med landsbygdens smärtsamma kollisioner
mellan gammal bondeindividualism och ny
kol-lektivism hos Vilhelm Moberg och Moa
Martinson, med jordproletärernas lott hos
Fride-gård och Ivar Lo-Johansson. Stadsproletärema
strömma emot oss hos Vämlund och Josef
Kjell-gren; landsvägsfolket, de vandrande
historie-berättama, flykt- och uppbrottsmotiven möta
upp hos Hedenvind-Eriksson och Eyvind
Johnson. Brytningen av sexualtabut,
sexualroman-tiken av utpräglad pubertetskaraktär, och
därför av övergående art och efterlämnande en
fadd eftersmak, kan studeras hos Artur
Lundkvist och i tidigare verk av Moberg och Eyvind
Johnson. Slutligen kan man få besked om
meningsbytet mellan revolutionärer och
refor-mister samt om den nya arbetarbourgeoisien
500
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
