Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyvind Johnson: Grupp inför det tragiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
GRUPP INFÖR
DET TRAGISKA
— Mina herrar, sade Hovall, kvällens
ordförande, mina herrar! Ämnet gäller: Det
tragiskas betydelse.
Samtalsförbundet, diskussionsgruppen eller
vad man vill kalla den sammanslutning av
relativt fria medelålders män som möttes denna
söndagskväll i januari 1941 på det vanligaste
stället — hos egendomsmäklare Krilon —
bestod ursprungligen av tre men hade med
åren ökat till sju medlemmar. Den hade bildats
av en tillfällighet, en av dessa tillfälligheter
som är alldeles naturliga länkar i den logiskt
växande världsutvecklingskedjan. De första tre
var Krilon, Hovall och Minning och senare
invaldes byggmästare Jonas Frid, doktor Segel,
ingenjör Gabriel Odenarp och Johan Henrik
Arpius, reseombud i tygbranschen. De båda
senare var kusiner och närde milt släkthat
under förbindliga former eller odlade i varje
fall en stämning av rivalitet, vars grunder inte
var utredda; möjligen låg orsakerna i blodet,
i rent kemisk mening, tänkbart är också att de
var utsprungna ur deras vardagsliv eller ärvda
av förfäder. Men det rådde aldrig så stor
spänning mellan dem att de glömde att skänka
varandra ett par vänliga ord och ett om än
flyktigt leende. Tonen i sällskapet var överhuvud
vänlig.
Gruppens käma träffades på en spårvagn
1930. Det slog upp en gnista i dem, likt en
gnista ur spårvägsledningen, och om den inte
hade så intensivt idealblått sken så hade den
i stället längre livstid. Det händer att sådana
gnistor ofta slår ut när hjulparen smäller över
en växel och antennen gör en knyck; då
uppstår en sorts kortslutning som alstrar ljus och
ett sprakande läte. Vid ett dylikt tillfälle gjorde
en från Söder kommande vagn en så häftig
knyck vid Tegelbacken, att Krilon knuffades
mot en lång och mager person och fick
förnimmelsen av att han trampade honom på
tårna. Han mumlade ett ursäkta och lyfte artigt
beklagande på hatten. Den långe mannen lyfte
också sin hatt. Krilon, som inte var så lång,
kastade en snabb blick upp mot hans ansikte,
som var vänligt, kanske en smula sorgset till
uttrycket. Överläppen pryddes av ett par inte
ovårdade men något hängande mustascher, inte
av sillbens- eller Fyrtornstyp men inte heller
helt vanliga i det allvarliga livet. De hängde
med ordning. Krilon och den okände steg av
samtidigt. Mannen stannade och väntade att
spårvagnen skulle fortsätta och Krilon stod på
samma sätt väntande vid hans sida. Han lyfte
åter på hatten och sade:
— Jag hoppas att jag inte trampade er?
Det var verkligen inte avsiktligt. Det blev en
så häftig knyck. Jag rådde sannerligen inte
för det.
— Ä, det var ingen fara, svarade mannen.
524
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
