Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyvind Johnson: Grupp inför det tragiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUPP INFÖR DET TRAGISKA
bort det, sade han, det är inte mänskan riktigt
värdigt, det tar bort den sunda synen. Men —
— Skål, det var roligt!
— Skål!
— Skål!
I släpande takt berättade eller snarare
antydde Minning nu hur han misslyckats i
Göteborg. Han ville inte använda detta ord,
misslyckats, men han kunde heller inte påstå att
han lyckats. I början vände han sig till den
uppmärksamt lyssnande Hov all (det var främst
ett utbyte av tankar om yrket), men snart
talade han även till Krilon och intog honom
därmed utan vidare invigningsakt i det
förbund av gemensamhet som redan förut fanns
mellan Minning och Hovall.
De tre männen satt länge. Tidens flod fick
rinna förbi. De drack mera, och Krilon
berättade något om sitt liv. Förbundet grundades
utan att de visste om att de grundade ett
förbund; det grundades under lyckliga
stjärnkon-stellationer, solen stod i Jungfruns tecken, det
var enligt en fransk handbok i astrologi en
tid vars färgnyanser var flyktiga, en period
— mellan den 11 och 21 september — vars
prägel på den som då föds är respekt och
beundran för stora män, smak för att välja
sina bekanta ur begåvningens synpunkt och
känslighet för andras åsikter; blygsamhet i
uppträdandet men också oväntat visad stolthet.
Över dem var det klar rymd hela denna dag.
När det blev söndag träffades de på en
promenad utåt Djurgården; då fortsatte de sitt
samtal. Sedan blev det en vana, man kan
nästan säga ett behov hos dem att träffas varje
söndag, vintern igenom.
Krilon ordnade så att Jonas Frid och doktor
Segel kom med. Frid hade haft murarlag, och
då han hade arbetat för Krilon brukade de
träffas och prata. Nu var han byggmästare.
Han var lång och kraftigt byggd men med en
frapperande låg, nästan späd röst. Han
deklamerade gäma dikter och var ganska beläst
i diverse skrifter, hade praktiskt handlag med
nästan allt och hade innan han blev murare
försökt sig på en massa yrken; tidigare hade
han varit i Amerika. Segel var som nämnts
läkare. Han hade ett långt, smalt, mörkt ansikte,
såg sydländsk ut, ögonen var grönaktiga med
en frågande, forskande, ofta ironisk blick. Han
var rätt musikalisk. Dessutom var han
gruppens främste skeptiker, en välklädd och
välväxt skeptiker och gammal bekant till Krilon;
de hade gemensamma ungdomsminnen. Segel
skaffade in Odenarp och Arpius i sällskapet.
Kusinerna kunde vara vassa mot varandra
ibland. De kom från samma rot: deras fäder
hade tagit namnen för att komma långt bort
fiån Petterson och kanske sig själva, och
då de inte kunnat komma överens om ett
gemensamt nytt släktnamn anlade de var sitt.
Odenarp var svagströmsingenj ör och Arpius
reseombud för en tygfirma. När man såg dem
tillsammans kunde man nog lista ut att de var
släkt; man kunde kanske ha tagit dem för
bröder, den magre och den fetmande brodern.
Odenarp var den längre och såg strängare
ut och rörde sig med uttryck som ”kallt
huvud”, ”saklighet”, ”planmässighet”,
”rationellt”, ”övertänkt”, han var samtidigt både
intensiv och behärskad, en framtidsman,
punktlig, precis och klar. Arpius var mer spontan
till hela sitt väsen, både godmodig och vass.
Så hade man samlats många gånger under
de tio år som gått sedan Hovall och Krilon
träffades. Gruppens medlemmar hade
förändrats både till utseende och väsen — mer eller
mindre. Några hade gift sig, en, det var Segel,
hade hunnit skiljas, de hade haft personliga
motgångar och framgångar, livet hade gått en
bra bit och satt olika slags märken på dem.
Hovalls firma var rätt stor, det fanns mycket
att reparera och stålrörsperioden var i stort
sett över för det här varvet. Möblernas
ålderdom speglade i viss mån världens gång.
Minning var kvar hos Hovall och betraktades som
2 BLM 1941 VII
529
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
