Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyvind Johnson: Grupp inför det tragiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
Arpius inföll, som väntat, omedelbart:
— Det är givet att tragiken har sin betydelse.
Den vrider något av hjulen i världen. Fast alla
har ju förstås inte möjlighet att uppleva den.
Det finns ju både förtorkade och förstockade
som så att säga saknar organ för att uppleva
ting djupt. Allt ska vara så precis, det som
inte passar i deras rutor är det naturligtvis
fel på.
— Nog har man haft svåra upplevelser som
har haft betydelse för en, sade Minning och
smuttade på sin vermut; han sköljde
omedelbart ner smaken med en klunk ur groggen.
Äter tystnad. Januarisöndagskvällen på
Drottninggatan hördes plötsligt starkt. Det var fel
ämne, tänkte Krilon. Odenarp stirrade på sin
vermut, inträngande, som om han velat
undersöka de möjligheter till onödig tragik som
fanns i den. Arpius satt med knäppta händer
och spann med tummarna (Vet du varför jag
gör så? — Jo, för att jag inte gör så? —
den gamla, fina, djupsinniga och lärorika
barnleken). Ur brasan knastrade
granveds-knaster. Fel ämne, tänkte Krilon melankoliskt.
Segel hade fått in engelska dagsnyheter och
lyssnade med örat nära apparaten; när han
märkte att de andra också lyssnade höjde han
ljudet. Krigsnyheternas kulspruteeld smattrade,
stördes, kom tillbaka.
— Det är ju ett intressant ämne, sade Hovall
mer på försök och för att hjälpa samtalet
i gång. Om man tänker på min bransch — han
sade numera bransch — hur många små
tragedier har man inte sett där? Folk som kommer
med gamla möbler som knappast hänger ihop,
knappast är en vacker form längre. (Jaja,
nickade Minning, som om han också tänkt på
just detta.) En tragedi är det när inte folk kan
slita sig från det gamla, fast det är uttjänt.
— Och inte krypa in i det nya, sade Segel.
Jag menade det nog inte så, tänkte Krilon
med stigande besvikelse. Men hur menade jag
egentligen? Det finns naturligtvis tusen
trage
dier. Föll jag bara för frestelsen att få vädra
min egen sentimentalitet? Det är kanske så.
— Det tragiska är ju också en makt, sade
Krilon och såg granskande från ansikte till
ansikte. Det styr världen mer än vi tror. Det
finns mänskor som efter att ha upplevt en stor
besvikelse, eller ännu värre saker, för sådana
förekommer, eller folk, som bara för en
motgångs skull grips av ett våldsamt begär att
hävda sig, hävda sig till varje pris. Folk som
innerst inne känner sig misslyckade och just
därför söker övertyga sig själva och världen
att de inte alls är det utan att hela deras liv
styrts av ett mäktigt öde, att de själva vetat
detta och känt sig som de utvalda. Det är
vidlyftigt, det här ämnet. Har inte till exempel
diktatorer oftast uppstått på det sättet? Det har
påpekats flera gånger, och från olika håll, vilket
inte hindrar att det är en evigt aktuell sanning.
— Men? sade Odenarp, och hans röst lät
utmanande.
— Men? — Krilon fäste blicken vid hans
ansikte. Just nu verkade Odenarp egendomligt,
omotiverat upprörd. Men, sade Krilon och
försökte länka samtalet åt rätt håll: framför allt
har de tragiska upplevelser mänskor haft nog
skapat en hel del konst. Det är en tillgång.
— Och skapat magsyra? sade Segel. Som
kanske också är en tillgång.
— Konsten, sade Krilon, är det högsta. Det
beståndande resultatet. Smärta, nöd, individers
och hela folks lidanden, mänskors glädje, lekar,
tillfredsställelse — allt det där försvinner i våg
efter våg med tidens gång liksom det uppstår
på nytt i våg efter våg — men de resultat som
är kvar är inte skratten eller skriken utan de
former, de budskap som skratten eller skriken
manifesterat sig i: konsten. Och humorn, om
ni vill ge den något värde. Många gånger är
humorn en av tragiska upplevelser förädlad
känsla. Nästan alltid.
Radion puttrade och Odenarp gav den en
otålig blick.
532
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
