Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Minnen av Karl Otto Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN AV KARL OTTO BONNIER
festdagarna en särskild prägel, utan bländande
glansdagrar. Beröringspunkterna med det
hantverksmässiga, det småborgerliga framträder;
och de får dubbelt värde, när trångheten
och fördomsfullheten inte utgör avigsidor till
arbetsglädjen och trevnaden. Därför ville jag
sätta punkt här.
4
Men för att ramens ovala krets skall bli
fullt sluten, må jag nämna, att min sista
brevväxling med Karl Otto Bonnier, från mars
1941, gällde Heidenstam, som en vinterdag
1902 hade fört oss samman. Med det
varmaste intresse följde han arbetet på
redigeringen av Heidenstams efterlämnade skrifter;
jag bad honom hjälpa mig att samla in brev
från Heidenstams vänner, och med en
punktlighet, en iver och samvetsgrannhet, som
fyllde mig med beundran, utförde han vad
han åtagit sig. Hans svar kom alltid
omgående, ännu i sin höga ålderdom skydde
han inga mödor. Det var nästan som om han
brådskade, det var som han visste att han
icke hade lång tid att spilla. När
tryckmanuskriptet till Heidenstams memoarer, ”När
kastanjerna blommade”, låg färdigt i slutet
av maj, skickades det, i anslutning till ett
gammalt löfte, direkt till Karl Otto Bonnier
— han skulle vara den förste som fick läsa
det i sin helhet. Det var i sista stund. Svaret
kom från fru Lisen Bonnier. Karl Otto
Bonnier kämpade redan med döden; han hade
inte kunnat få manuskriptet uppläst för sig,
men han gladde sig åt att det räddats, att det
var färdigt. Jag tänkte på den blick av orolig
tillgivenhet, varmed han en dag i seklets
begynnelse hade betraktat sin vän, den store
svenske diktaren, som han ett år tidigare vid
sin hustrus sida följt till graven på Övralid.
541
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
