Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stig Ahlgren: Beredskapstanken hos Hjalmar Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STIG AHLGREN
BEREDSKAPSTANKEN
HOS HJALMAR GULLBERG
Slagord är bra. Om de slår förstås. Och
allra helst ska de stinga. Som en broms i en
tjurnacke.
Något mindre likt en broms än slagordet
”andlig beredskap” har man svårt att tänka
sig. Snarast verkar det då som en broms i den
andra betydelsen. Tankarna börjar gnissla och
stocka sig, när någon andlig beredskapare
käckar upp sig och utslungar det nya
dynamiska slagordet. Egentligen vet man inte alls
vad det åsyftar. Betyder det att vi ska
politiseras eller att vi ska avpolitiseras? Betyder
det att vi ska läsa fler böcker — och andra
böcker? Betyder det att en massa människor
som inte nu har tid att studera tidens ansikte
ska beredas tillfälle härtill? Avser bara
andlig beredskap att vi ska hålla korpgluggarna
öppna? Andlig beredskap betyder alldeles för
mycket och därmed ingenting alls. Glosan är
inte längre heroisk. Den är missbrukad,
ner-saglad, löjlig. Den stinger inte. Den är utan
gadd.
Vi får akta oss så att vi inte en vacker dag
står där med ett sprutlackerat Sverige utan
motsvarande inre kvaliteter. Även litteraturen
bör mogna inifrån. Det är äckligt och även
landsskadligt om den hastigt och lustigt
överdras med beredskapsfemissa ur burkarna
”Patriotism”, ”Nymilitarism” och ”Stram
livs
föring”. Tills vidare vill man därför råda vår
andliga beredskapsklick: skynda lagom, och
— framför allt — låt detta vara detta!
Det har hänt att Hjalmar Gullbergs namn
förekommit i samband med den säkert
välbehövliga andliga uppryckningen i vårt land.
Diktarbesöket i Köpenhamn har väl bland
annat inspirerat till ett sådant olovligt
enrolle-ringsförsök. Visserligen har Hjalmar Gullberg
emellanåt framträtt med så kallade tidsdikter»
där han med kvalfull ironi har gisslat tidens
lyten. Men de äro rara fåglar i hans
produktion. Man kan räkna dem på ena handens
fingrar. De höra, kanske med reservation för
den senaste, ”Hälsning till Danmark”, vilken
dock är övervägande flott och dekorativ, inte
heller till hans bästa dikter. Summa
summarum: det finns en beredskapstanke i Gullbergs
diktning, men vill man, som vi sade att vi
ville, låta detta vara detta, så måste vi också
låta Gullberg vara Gullberg, mystikern
mystiker, den kristne pacifisten kristen pacifist och
förskona den som sålunda formulerat sitt
bidrag till en nationalsång:
O ensamhet, vår andes hem på jorden!
Gränslösa ensamhet, vårt land! vårt land!
från beskyllningen att vara ett med sin tid.
Gullberg är före och efter den. Han kämpar»
546
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
