Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Stig Ahlgren: Beredskapstanken hos Hjalmar Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEREDSKAPSTAN KEN HOS HJALMAR GULLBERG
men kämpar ensam. En vacker dag är han
ifatt oss. Eller vi ifatt hans dikt. En bärkraftig
ensamhet har då hunnit mogna till
gemenskap. Allt tar sin tid. Vad vi tills vidare kan
syssla med är bland annat uppgiften att förstå
Hjalmar Gullberg inifrån hans egna
förutsättningar. Här skall göras ett försök att tvätta
av skalden den nya beredskapsmasken och visa
hans verkliga ansikte. Till att börja med ska
pekas på den förvillande likhet som gör att
tanken på Gullberg som en aktuell poet fallit
sig naturlig även för dem som menat sig känna
honom i grund.
*
Hjalmar Gullberg har skrivit tre dikter som
gott kunde sammanfattas under slagordet
”andlig beredskap”. De heta ”Kallelse”,
”Värnplikt” och ”Postering”. Ordet ”beredskap”
i den mening svenska folket inlägger i ordet
nu efter 1940 års upprustning och
sammanbitna försvarsattityd existerade inte när
poemen kom till. I stället använder skalden den
likvärdiga termen ”andens värnpliktstid”:
Vi måste härdas unga.
Från slätt och bergplatå
vi samlas med vår tunga
dagliga packning på.
Vårt hem blev skyttegraven
eller en grå kasern
med fönsterkors av järn
och utsikt över haven.
På jordens övningsplatser
förflyter under strid
och plågor och strapatser
vår andes värnpliktstid
Det låter märkvärdigt bekant. Kanske vi
ändå misstagit oss! Kanske detta är en
beställ-ningsdikt till tidskriften Folk och Försvar?
Man minns från höstens försvarsutställning
i Stockholm den enkle mannen i ledet,
glorifierad som 58 Karlsson. Skymtar inte hans
sympatiska gosshuvud under den tunga
hjälmen i dessa två strofer av Gullbergs fabrikat,
och antydes inte samtidigt med fin effekt
hur den militärtekniska nyhet fungerar, som
i svensk beredskap efter den 10 april 1940
erhållit smeknamnet ”tyst mobilisering”:
Jag svänger de klockor du hör i din själ.
Så lämna ditt hus! Gör avskedet kort!
Jag tar över dig för all framtid befäl.
Jag kallar dig bort.
Din plats än långt efter de första, som gå
i fanornas närhet, där sikten är fri.
En menig i ledet, ett nummer, en grå
soldat skall du bli.
Nej, hur gäma man än vill kan man inte få
det därhän. ”1 fanornas närhet” smakar
förfluten tid. Och där finns fler ålderstecken.
Hade skalden velat vara fullt up to date, borde
han låtit förstå att varje duktig och
pliktmed-veten soldat i ledet förvarar i sin ränsel, om
inte en marskalkstav, så i alla fall chansen
att komma på underofficersskolan i
Kristianstad. Och vidare. Fältherren som ”svänger de
klockor du hör i din själ” är varken general
Thömell eller general Holmquist liksom den
”tunga dagliga packning”, vilken omtalades
i dikten om ”vår andes värnpliktstid” är av
helt annan modell än kronans splitt nya mes
och säkert skulle ratas vid inmönstring till
beredskapstjänst år 1941. Märkligt främmande
förefalla också mannarna i den tredje av
Gullbergs beredskapsdikter, ”Postering”. De höra
inte hemma i vår nya härordning. Där tillåtas
verkligen inga vapen att förtäras av rost:
Vi ligga på utkik mot det bottenlösa grå.
De vapen vi ha redo bli förtärda av rost.
Minuter ha gått och timmar, och timmar skola gå,
till avlösning nalkas vår post.
Vi ha, fast vi haft öronen på spänn efter ljud
av misstänkta rörelser och steg i vårt distrikt,
blott kunnat inrapportera inför fältherren Gud
att ingenting händer av vikt.
547
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 24 21:24:21 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1941-7/0037.html
