Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: En amerikansk poet - Anmälda böcker - MacLeish, Archibald, A Time to Speak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
karaktär och U. S. A:s möjligheter att skapa
intimare relationer till dem. MacLeish är
motsatsen till en kammarpoet, en man som är
hemma i världen och uttalar sig med
auktoritet om många slags förhållanden. Hans essayer
påminner om Eliots i sin definieringsomsorg
och klara logiska uppbyggnad, men de verkar
mindre mödosamma, färgade av starkare
temperament och ingivelse. Tankeskärpan förenar
sig med ett retoriskt mästerskap, som ofta
stegras till tändande lyrik och vision. MacLeishs
essaykonst kan inte undgå att öka tilliten till
honom som poet.
Urvalet inledes med en vältalig deklaration
av hans tro på poesiens (lyrikens) betydelse,
för honom sammanvävd med tron på
demokratien, på folkets självstyrelse och fria
utveckling. Han menar att poesien lika litet som
demokratien kan leva enbart på försvar, i
passiv existens bakom sina förskansningar; den
måste vara offensivt inriktad, måste ställa sig
uppgifter och framtidsmål att förverkliga. Den
kris som nu hemsöker världen betecknar han
som en hjärtats kris, ett känslans och
önskningens nederlag. Vi vet inte längre vad vi
verkligen önskar och eftersträvar, vet inte vad
vi vill göra världen och framtiden till. Det är
en fantasiens bankrutt, ett andens misslyckande
att föreställa sig någonting att på allvar
eftersträva. Aldrig förr har mänskligheten haft
sådana yttre möjligheter att förverkliga sin
önskan; och visste vi bara vad vi verkligen
önskar skulle allt det andra följa av sig självt.
Nu hävdar MacLeish djärvt att poesien är
den enda makt som kan förlösa anden ur
denna förlamning. Ty poesien ensam skapar
de ting den skådar; den kan konkret framställa
för människorna vad de verkligen önskar och
därmed sätta dem i stånd att gemensamt röra
sig mot en eftersträvad framtid. Religionen
vänder sig till den enskilde, blott poesien
vänder sig till människan inte bara som
individ utan som en del av mänskligheten. Den
ger uttryck åt det för alla gemensamma i
lidelser, fruktan, hopp, och dess medium är det
mest närliggande av alla: det mänskliga talet.
MacLeish citerar Aristoteles’ definition:
historien rör sig om saker som har hänt, poesien
om saker som möjligen kan komma att hända.
I detta möjligen rymmes mänsklighetens sanna
möjlighet. Poesien är i vår tid människornas
enda återlösare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
