Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Moën, Lars, I ockuperat land; de Saint Jean, Robert, Demokrati, smör och kanoner, anmälda av Bo Enander - Nya utländska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Från Belgien och Frankrike
LARS MOeN: I ockuperat land. Översättning
av Nils Holmberg. Tiden 1941.
5: 65.
ROBERT de SAINT JEAN: Demokrati, smör
och kanoner. En fransk medborgares
dagbok. Översättning av Sonja och Allan
Vougt. Tiden 1941. 5: 65.
Strömmen av litterära vittnesbörd från det
krigshärjade Europa tycks aldrig vilja sina.
Senast föreligger i svensk översättning två
arbeten av detta slag av vilka särskilt det ena
förtjänar att uppmärksammas. Det är skrivet
av en amerikan, tydligen av norsk härkomst,
Lars Moèn, och har på ett förträffligt sätt
överflyttats till svenska. Moèn vistades i
Belgien i och för vissa experiment med färgfilmer
månaderna före invasionen och stannade sedan
kvar i landet under den tyska ockupationen
till fram på hösten 1940, då han äntligen efter
flera misslyckade försök lyckades ta sig ur
landet och återvända till Amerika. Hans bok
är en övertygande, man frestas säga, nästan
helt saklig skildring av hur ett europeiskt folk
lever under tysk ockupation. Det har
naturligtvis blivit en ganska skrämmande läsning, men
författaren avstår från alla överord vid
bedömandet av ockupationsmaktens
representanter, och just därför borde den vara ganska
hälsosam för de svenskar som redan under det
första världskriget skildrade det ockuperade
Belgien i så ljusa färger.
Moèn berättar bara vad han själv sett och
erfarit under samtal med belgare, mestadels ur
de breda folklagren och både med
flamlän-dare och valloner, och han refererar som ett
ögonvittne de tyska truppernas uppträdande
i landet. Nyktert och åskådligt berättar han
om de belgiska quislingarna, men på goda
grunder uppskattar han deras antal som
synnerligen ringa. Detsamma gäller också de här
i landet starkt uppreklamerade flamländska
separatisterna. I all sin anspråkslöshet är hans
bok också ett bidrag till historien om orsakerna
till det belgiska sammanbrottet och den ställer
exempelvis kung Leopold i en bättre och
rättvisare dager än vad mången någonsin trodde
skulle kunna ske under de första förvirrade
dagarna efter kapitulationen.
Först och främst berättar dock boken om de
namnlösa lidanden som övergår det belgiska
folket genom kriget och den fortsatta
utplundringen. Det är trista kapitel om långa
livs-medelsköer, om oro och bekymmer för
krigsfångarnas och de deporterades öden och
ständig ängslan för de nazistiska myndigheterna.
Men mitt i all förtvivlan finnes det, säger
Moèn, en fast förvissning hos det belgiska
folket, att dess rättvisa sak en gång ska segra.
Förhoppningarna, försäkrar han, knyter sig
särskilt till Förenta staterna, men även till
Sovjetunionen, trots att vid hans avresa från
Belgien den nazi-bolsjevikiska vänskapen ännu
befann sig i sitt flor. Moèns bok är jämte det
här tidigare anmälda arbetet av Robert Goffin
det bästa dokument från det olyckliga Belgien,
som hittills presenterats på svenska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
