Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - de Chessin, Serge, Diplomatiens ragnarök, anmäld av Åke Thulstrup - Stålhane, Bertil, Tala svenska, anmäld av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
hållanden förlorar allt värde som
säkerhetsgarantier.
Allt detta kan möjligen låta säga sig. Men
man fattar inte riktigt, vad detta nedrackande
på en viss utrikespolitik har med vår tids
diplomater och deras små egenheter och svagheter
att göra. Om den saken handlar nämligen större
delen av Chessins bok. Han berättar med
verklig brio om den tristess, för vilken diplomaterna
ofta faller offer i fjärran belägna huvudstäder.
De kommer i en egendomlig mellanställning
mellan sin egen regering och det lands, där de
är ackrediterade. De söker med all makt skaffa
sig vederhäftig information — allt under det
att de hålls tillbaka av fruktan att verka för
ivriga inför sina principaler. De tvingas av de
konventioner, som av gammalt regerar Corps
Diplomatique in i ett dött formväsen, där de
vänjer sig att betrakta futiliteter som
väsentligheter och lätt tappar sinnet för proportionerna.
Ett verkligt roligt kapitel ägnar författaren
åt det inom diplomatiska kåren grasserande
ordensväsendet. Chessin — som dock själv
brukar vara ganska färggrann, då han
uppträder i frack — skildrar på många sidor de
”pansar av metall och emalj”, med vilka alla
diplomater utom engelsmän och amerikaner
smyckar sig utan att förfalla till upprepning
eller trötta läsaren.
Chessin är underhållande och stundom även
spirituell, så länge han håller sig till de
diplomatiska riterna och det diplomatiska
formväsendet. Han är betydligt mindre lyckad, när
han ger sig in på de stora perspektiven och
söker förklara de stora katastroferna genom att
peka på diplomaternas inkompetens. En viss
utrikespolitiks eventuella brister bottnar i regel
i så många faktorer — militära och så vidare —
att den diplomatiska personalens egna
åtgöranden måste komma en smula i skymundan. Och
när man läser igenom exempelvis den samling
dokument rörande det nu pågående
världskrigets utbrott, som den franska republikens
regering kort före sammanbrottet lät
offentliggöra, får man inte intrycket, att republiken
skulle ha representerats av idel inkompetenta
och bornerade män i Europas huvudstäder.
Chessin har sett en del av vår tids diplomati,
men han har inte sett tillräckligt mycket.
Åke Thulstrup
Kamp mot den politiska
dimbildningen
BERTIL STÅLHANE: Tala svenska. Språkets
betydelse i kampen för vår kultur. Natur
och Kultur 1941. 2:—.
Bertil Stålhane har skapat en helt ny genre
inom vår politiska litteratur, och han har
därmed vunnit en obestridlig framgång.
Författaren har nu i snabb följd utgett tre smärre
skrifter, som kan sägas exemplifiera denna
genre. Dess mest utmärkande kännetecken är
den sällsynt rika dokumenteringen. När man
bläddrar igenom den voluminösa förteckningen
över hänvisningarna — deras antal är 212 —
säger man sig, att det kanske inte enbart är
mot eventuellt misstrogna läsare, som
författaren på detta sätt har velat gardera sig.
Kanske har han även tänkt på en viss medlem av
konungens råd och den benägenhet för att låta
konfiskera nyutkommen politisk litteratur, för
vilken denne har gjort sig känd. Eftersom
Stålhane följer den metoden att låta dokumenten
tala för sig själva lämnar han åtminstone inte
några vapen i händerna på dem som är ute
efter nyutkomna politiska arbeten av tendentiös
beskaffenhet.
”Tala svenska” är dock inte någon torr
citatsamling. Författarens egen personlighet träder
oss hela boken igenom till mötes i de
stillsamma men utomordentligt välformade
kommentarer han ägnar sitt stoff. En i ordets bästa
mening human personlighet röjer sig i dessa
kommentarer. Det är det oärliga, förljugna
i dagens politiska debatt, som Stålhane framför
allt vill åt. Han avslöjar den i dag på visst håll
så utomordentligt framträdande tendensen att
söka dölja de verkliga syftena bakom dimmiga
fraser och slagord som ”nyordning”, ”kravet
på livsrum” och så vidare, och han betecknar
vår förmåga att se igenom dimslöjorna och
fram till verkligheten som ett mycket viktigt
led i vår andliga beredskap. Stålhane har
föresatt sig att på sitt håll göra, vad han kan lör
att klara opp begreppen — för att lära oss
”tala svenska” — och den som överhuvudtaget
tror på värdet av så kallad andlig beredskap
måste sätta hans gärning mycket högt.
Åke Thulstrup
589
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
