Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ekelöf: Dvärgen, poeten och Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR EKELÖF
DVÄRGEN, POETEN
OCH LAPPLAND
Vid startplatsen är det fullt med folk, mest
småpojkar och småflickor. Barnen hålls i en
stimmande klunga kring kontrollanten, en äldre
man som ser ut att ha medborgerligt
förtroende. Han sitter vid ett rankigt bord, lutad
över några anteckningar. Bredvid honom står
en mycket småväxt, nästan dvärglik karl och
tittar ner på anteckningarna. En annan äldre
person står också där. Det är tidtagaren.
Åt väster, i den långa uppförsluttningen
tornar byn upp sig med några härbren allra
högst upp, som minner en om det gamla.
Husen är annars röda, gula, ljusgröna, ljusblå,
vita och mestadels nya. Startplatsen ligger
långt ner. Den ligger vid järnvägsområdet, som
liksom är för stort tilltaget, så att byn ännu
bär upp det som ett par uppkavlade byxor. På
andra sidan järnvägen är en mäktig och ödslig
skogbevuxen sluttning. Skogen, som hela
vintern varit mörkt allvarlig, börjar bli ljust
grön-spräcklig av utslående björk.
Barnskocken är centrum. De fullvuxna är
strödda i periferin. En del ligger på marken
och drar sig. Det gassar hett i dag och är
kvavt. Andra står i grupper gränsle över sina
cyklar och pratar. Man hör inte om vad. Det
finns ett upplag tomma tjärtunnor i närheten
och pojkarna slår på dem med träpinnar som
de hittat. Det är ett helvetiskt oväsen.
Kontrollanten skriker:
— Ja, snart kan vi väl vänta dom första.
— Va?
— Snart kan vi väl vänta dom första. Tyst
po j kar.
— Å ja, om en kvart eller så borde dä väl
begynn, svarar tidtagaren. Dä mång som går
i Skellefteå i dag å, fortsätter han för att säga
något. Gumman hade telefon när jag var in
å feck kaffe. Stort deltagande.
Tidtagaren är en aning högtravande i sitt tal.
— Ja, du har ju varit i Skellefte du å,
Johan, säger kontrollanten förstrött till den
småvuxne bredvid sig.
— Jahah! svarar Johan prompt. Han har
aldrig varit i Skellefteå.
— Hur länge var du där då?
— Tjäx år.
— Sex år! Vad gjorde du där så länge?
— Ja exera, svarar den dvärglike
eftertänksamt. Kriga! — tillfogar han med plötsligt
eftertryck, grinar med härj ade tänder — hihih! —
och blir lika plötsligt allvarlig igen.
Kontrollanten och tidtagaren skrattar.
Eftersom de stora skrattar blir det skratt också
bland barnen och alla skrattar. Skrattet når
långt ut i periferien och man frågar de
närmast sittande eller stående vad det var som
var roligt. Några reser sig till och med och
går fram för att fråga. Dvärgen skrattar också
— hihihih! — omigen. Han var den förste att
601
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
