Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Gralsökarens förtrogna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
GRA L SÖ K ARENS
FÖRTROGNA
1
De bland, oss, som är litet yngre, har inget
tydligt minne av det uppseende, de
tidnings-fejder och bittra strider, som Ida Bäckmanns
bok ”Gralsökaren” väckte, då den i sin första
gestalt publicerades. Vi har för länge sedan
vant oss vid att, sakligt och lidelsefritt, betrakta
den som ett viktigt dokument till kännedomen
om Fröding under hans svåraste tid, och det
faller sig svårt för oss att ta ställning till de
vredgade röster för eller mot, som fortfarande
någon gång får eko i spalterna. Angenämast
vore att alldeles få lämna dessa ganska
ovidkommande diskussioner åt glömskan, dit de
redan börjat stiga ned. Men om man sent
omsider försöker formulera ett omdöme om
denna mångdebatterade boks värde, så beror
det inte bara på att den nu föreligger i en
andra, nedstruken och delvis omarbetad
upplaga, utan framför allt på att den fått ett stort
tillägg, som tillsammans med förordet av Selma
Lagerlöf klart visar, att boken från första
stund inspirerats av denna Frödings
lands-maninna.
”Gralsökaren” är alltså en bok, skriven av
en kvinna, som älskade Fröding, hänsynslöst
offrade sig för honom under hans svåraste tid,
kämpade med hans demoner, sysselsatte och
IDA BÄCKMANN: Gralsökaren. Medéns 1940. 12: 50.
förströdde honom, och vilken han själv kände
stor tacksamhet mot och bevisligen hade planer
på att, om han bleve fullt frisk, gifta sig med.
Redan det nu sagda gör klart, att boken är
ömtålig. Inte bara genom författarinnans
närhet till stoffet. Utan också därför att den i stort
sett bygger på försök att rekonstruera samtal,
som förekommit många år tidigare, och som
tydligen väsentligen icke omedelbart
upptecknats. Trots Ida Bäckmanns mycket klara och
skarpa minne är hon säkert själv villig att
erkänna, att många av de i boken i direkt
anföring meddelade samtalen knappast kan ha
förekommit i alldeles denna utformning. Detta
är i och för sig ingenting att bli upprörd över;
man bör bara ha saken klar för sig, när man
begagnar boken som en källskrift.
Vad som på sin tid väckte uppseende och
förargelse, var några obalanserade uttalanden
av Frödings mycket begåvade, charmfulla och
betydande men excentriska syster Cecilia, som
väsentligen ville frånkänna boken
sanningsvärde och insinuerade, att brodern egentligen
aldrig känt sig Ida Bäckmann så nära som
denna ville påskina. Genom framför allt ett
sakkunnigt utlåtande av Frödings läkare
professor Lundborg kan dessa uppgifter
dementeras. Det lider inte det minsta tvivel om att
3 BLM 1941 VIII
625
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
