Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Rundquist, Per E., Två rum på Gärdet, anmäld av Holger Ahlenius - Wallquist, Einar, Dagen oss förunnad, anmäld av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
i den dagliga tillvaron, och då inkallelserna
ställa både män och hustrur inför nya krav
och uppgifter, en ny verklighet som måste
bäras och genomlevas gemensamt om också
under skilsmässa i rummet. Men först och sist
har denna kärlekslycka att både värja sig mot
och dra lärdom av den egna svartsjukan och
föräldrarnas ägandebegär, välmenande men
taktlösa ingripanden i anhörigas liv,
opåkallade försök att ordna och ställa till rätta för
nästan — allt sådant som maktbegäret
ständigt driver människor till och som ständigt
på nytt vållar oreda, misstämning och olyckor.
Under allt detta kan det komma till livsvarig
brytning mellan mor och barn men också till
oväntad gemenskap med dem som i går kändes
som främlingar och intränglingar.
Med sin mjuka, sordinerade stilkonst har
Per E. Rundquist utan alla överflödiga
utläggningar fixerat detta fladdrande, efter hand
avklarnade stämningsspel. Hans
människoskildring fångar ömt och skickligt själva den
hemlighetsfulla utstrålningen, doften och tonen
kring en person, åtbörden och maneren, men
den är ännu en smula blodfattig och blek och
går inte på djupet. Tag en figur som Birgits
mor, utan tvivel den intressantaste i boken;
utmärkt har författaren fått fram själva
atmosfären av tvetydighet, förgrämd ensamhet, kall
egoism kring denna ansträngt ungdomliga,
sminkade och parfymerade kvinna, men man
får inget grepp om hennes innersta jag,
tragiken i hennes liv, de djupare orsakerna till
hennes skeppsbrott, fast man blivit nyfiken
på detta. Artist har den unge författaren
lyckats övertyga oss om att han är. Att han
verkligen har något att säga, att han också
förmår registrera känslolivets starkare och
häftigare böljeslag, att han är i stånd att
skärpa och fördjupa sin psykologiska
uppfattning, det är saker som han alltjämt har kvar
att visa oss. Holger Ahlenius
Norrländsk vardag
EINAR WALLQUIST: Dagen oss förunnad.
Bonniers 1941. 7:50.
Doktor Wallquist i Arjeplog fortsätter i sin
nya bok sina gemytliga berättelser från en
spännande och mödosam praktik bland
bönder, nybyggare och lappar.
Till en början tycker man kanske, att han
upprepar sig själv, och att de meddelade
anekdoterna är för obetydliga. Men en fortsatt
läsning skapar respekt och sympati. Tvärsigenom
alla vardagligheterna avtecknar sig bilden av
ett segt, tystlåtet, primitivt liv, som ter sig så
otroligt avlägset från den moderna tidens
välsignelser och förbannelser.
Där beskyller lanthandlaren en kund för att
vara skyldig för en ost men finner vid
närmare undersökning, att skulden gällde en
slipsten: båda antecknas nämligen i bodkladden
med en ring, men ”fyrkanten i mitten” hade
glömts... Där lever en avskedad, värkbruten
gammal lärarinna upp, när hon från sin
sjuksäng får ta hand om några efterblivna barn,
som inte trivs i skolan. Där kommer plötsligt
de finska och norska flyktingarna i skaror
över gränsen, när kriget brutit ut; bland dem
är en reslig finne, som mistat sin hustru men
drar sitt nyfödda barn i en gammal barnvagn,
monterad på skidor. När kriget är över, vill
finnarna genast hem till sina brända gårdar:
”Äjo, vi har potatiskällaren i backen, där kan
vi bo i sommar”, säger en ensam, blodfattig
mor med nio barn. I bokens galleri möter man
också mor Anna Stina, som fått ge vika för en
övermodig sonhustru; när doktorn föreslår
henne att be sonhustrun veta hut, svarar hon
stillsamt: ”Jag är aldrig stursk mot henne. Det
är inte det hon behöver lära av mig!” Där
håller doktorn en kväll på att kantra med den
sjuka mor Gertrud, som skall ned till
sjukstugan. Man lyckas rädda sig, och den sjuka
kvinnans replik lyder: ”Sjön är inte värst”:
hon har en gång efter veckors förtvivlans
väntan fått se sin son loj ägarens lappsko med
band komma ilanddrivande och då förstått, att
han undgått lon och fått ”en nådig död”. Där
kan de unga jägarna ännu stöta på en järv,
som ligger behagligt sovande vid sidan av en
nyss dödad ren, vars blod han druckit. Och
där kan man fortfarande på en båt på de
långa sjöarna möta det unga nybyggarparet,
som klippt ur en Hamsunroman: med en ko,
en kalv (i en trälåda över axeln), en get och
en katt på väg upp mot den lilla kojan, som
skall bli deras första hem.
Det är enkelt, genuint och ibland storslaget,
och när man lägger igen den utan anspråk
berättade boken, som författaren själv illustrerat
748
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
