Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Ernest Hemingway: Världens huvudstad. Novell. Översättning av Thorsten Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDENS HUVUDSTAD
föll han ihop på golvet och låg där tills det
var slut, och han kände livet rinna ur honom
som smutsigt vatten från ett badkar när
proppen är ur. Han var rädd och han kände sig
matt och han försökte läsa en akt av ånger och
han kom ihåg början men innan han hunnit
säga så fort han förmådde: "O min Gud, jag
är djupt bedrövad över att ha sårat Dig, som
är värd all min kärlek ...", kände han sig bara
matt och han låg med ansiktet mot golvet och
det tog mycket fort slut. En skadad
lårbensartär tömmer sig fortare än man tror.
När doktorn från olycksfallskliniken kom
uppför trappan åtföljd av en poliskonstapel
som höll Enrique i armen, satt Pacos båda
systrar ännu kvar i biografpalatset vid Gran
Via, där de kände sig djupt besvikna över
garbofilmen, som visade den stora stjärnan
i en ömkansvärd och tarvlig omgivning medan
de var vana att se henne infattad i stor lyx
och prakt. Publiken var synnerligen
missnöjd med filmen och protesterade genom att
stampa i golvet och vissla. Alla de andra från
hotellet gjorde ännu ungefär detsamma som
när olyckan inträffade, utom de båda prästerna
som avslutat sin andakt och beredde sig att
gå till vila, samt den gråhårige picadoren som
flyttat över sitt cazalasglas till bordet med de
två kassabla prostituerade. En stund senare
lämnade han kaféet i sällskap med den ena.
Det var den som matadoren vilken tappat
säkerheten hade bjudit på drinkar.
Unge Paco hade icke vetat något om detta,
ej heller om vad alla dessa skulle göra dagen
därpå och andra dagar som kom därefter. Han
hade ingen föreställning om hur de egentligen
levde eller om vilket slut de mötte. Han insåg
inte ens att ett slut mötte dem. Han dog, såsom
det spanska talesättet lyder, fylld av illusioner.
Medan han levde gavs det honom inte tillfälle
att förlora någon av dem, och han fick inte
ens tid att innan slutet kom fullborda sin akt
av ånger.
Han fick inte ens bli besviken på
garbo-filmen som hela Madrid i en veckas tid kände
sig besviken på.
Översättning av Thorsten Jonsson
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
