Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
Dikter av VITALIS. Stockholm 1929.
Den svenska litteraturens historia är till en
betydelsefull del historien om sällsamma
enslingar, söner av fattig furubygd, av trånga och
karga förhållanden och villkor. Bland dessa
enslingar skall den skald, som under några år
i början av adertonhundratalet valde att
framträda för allmänheten — med diktband eller
med spridda poem i "Kalender för damer"
eller "Brage" — under pseudonymen Vitalis,
aldrig upphöra att fängsla och egga intresset,
nota bene hos dem som överhuvudtaget ha ett
människointresse i djupare mening. Liksom
sin samtida Stagnelius — som skald
naturligtvis av vida större format — var han en av
sjukdom märkt människa, och därtill en bisarr
och gåtfull individ: en vildfågel av strävt och
oåtkomligt kynne, en outsider, fylld av
bitterhet och cynism men också av sublimt svärmeri
och lidelsefull dyrkan av poesien, som blev
honom världsförklaring, lisa och tillflykt under
ett hårt livs stormar och strider. Pseudonymen
Vitalis kan man förklara på mer än ett sätt,
men den naturligaste förklaringen är väl till
sist den, att den sammansatts av latinets vita,
liv, och Iis, strid.
Det hade i så fall sina randiga skäl, att
poeten valde just denna patetiska pseudonym.
Ty livet var verkligen en strid, och en
obönhörligt hård strid, för denne särling. Han
delade så många svenska "bondestudenters"
öde att bli den evige informatorn. Visserligen
bragte han sina av konditioner då och då
avbrutna akademiska studier till en
magistergrad, men han hade inget födgeni, föraktade
att uppvakta, var personligen ganska
frånstötande, och så återstod honom att under sitt
korta, av lungsoten märkta liv skaffa sig
hus-lärareplatser i förmögnare hem.
Om den svenska fattigdomen och dess
betydelse har det alltsedan Almquists dagar
skrivits mycket och mångahanda. Man undrar
till sist dock om armodet verkligen är en så
märkvärdig och lämplig stimulans för åstad-
kommande av genialiska produkter?
Fattigdom och fattigdom: det finns naturligtvis
sådan av olika art och grad. Men skärskådar
man en del fattiga svenska geniers liv inställer
sig i nio fall av tio den tanken, att de troligen
åstadkommit ett rikare livsverk, ett starkare
och mer harmoniskt, ifall de haft det
anständigare ställt med det kapitel som heter
brödfödan. Låt oss framför allt inte
sentimentali-sera i sådana ting. Det är frågor av sådan
vikt att de bäst studeras utan idealistiskt blå
glasögon eller skygglappar.
Vitalis erbjuder alltså bilden av den fattige,
försummade och trådslitne svenske
bondestudenten. Han var avlad i oäkta bädd: hans mor,
en prästdotter från en sörmländsk socken, hade
inlåtit sig med en bonddräng. Redan detta
gjorde det i portgången svårt för Erik
Sjöberg; och vidare var han så funtad att han
hade svårt för att ta emot nådevedermälen,
trotsig, blyg och stolt som han till sin innersta
natur var.
Hans försök att senare i livet leva som
litteratör i Stockholm hör till hans
levnadshistorias mera patetiska avsnitt. Geijer, som
hade öppen blick för hans värde som
människa och skald och såg allt det positiva under
hans yta av kantighet och frusenhet, talar om
hur Erik Sjöberg i Stockholm skulle "smaka
hela bitterheten av en ung svensk författares
lott, som vill leva av sitt snille". Det gick
naturligtvis inte i lås, och så var han dömd
att ånyo axla huslärarens slitna kappa.
Nej, han hade egentligen ingen orsak att
rosa sitt öde. Men i tillknäppthet och stolthet
uthärdade han. De stoiska lärorna stärkte
honom, stålsatte hans världsförakt, och poesien
göt dock sitt ovanskliga skimmer kring hans
fattiga år. Med större rätt än de flesta, som
hovera med sin karlaktighet, kunde denne man
om sig själv säga:
Eldprovet jag bestått i marga öden:
jag är en man i livet och i döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
