Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - För boksamlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR BOKSAMLAREN
påpekades, till de äkta boksamlarna. Det
framgår tydligt av hans olika skrifter, bland vilka
hans minnen, med titeln "The Amenities of
Book-Collecting" (1918), är den mest kända.
På sitt originella sätt berättar han där om sina
böcker, när och var han köpt dem, vad han
betalt och vem han förvärvat dem av, samt
— last but not least — vad han anser om dem.
Liksom så många andra äkta samlare började
Newton redan i sin tidiga ungdom att samla
böcker. Han var endast aderton år gammal då
han förvärvade Popes Homerosöversättning
— "not a bad start for a boy". Hela sitt liv
var han den engelska litteraturen trogen.
Samuel Johnson fängslade honom särskilt.
Dennes levernesbeskrivning av Boswell var
hans älsklingsbok, som han alltid förde med
sig. Vilket var naturligare än att Newton gång
på gång reste över till London, Dickens’ stad
och boksamlarnas eldorado. Där gjorde han
framgångsrika razzior på Bond Street och
Piccadilly, Holborn Street och Strand. Han
tillhörde icke dem, som köpa sina böcker
endast hos Maggs eller Quaritch — gamle
Quaritch kallar han en
antikvariatsbokhandlarnas Napoleon —, sådana samlare liknade
han vid jägare som sitta i en bekväm stol och
vänta att villebrådet skall komma i skottlinje.
Som äkta amerikan var han övertygad om att
man snart skulle få lika goda antikvariat i
Amerika som i England, att de amerikanska
samlarna skulle komma att överglänsa de
engelska samt att gränsen för priserna på
"verkligt fina" böcker låg högt uppe i det blå.
Newton var mycket populär som samlare.
Härtill bidrog mycket hans stora gästfrihet.
Söndagseftermiddagarna mottog han sina talrika
vänner i sitt hem i Oak Knoll och
demonstrerade sina skatter och brukade läsa högt ur sitt
senaste manuskript. De mindre samlarnas
sympati vann han med sitt yttrande: "I have
regretted only my economies, never my
extra-vagance." Som samlare inskränkte han sig till
den engelska litteraturen. Han föredrog, som
han sade, 1: a uppl. av Miltons "Paradise Lost"
(naturligtvis med det första titelbladet med
Miltons namn i stora, lutande versaler) och
Waltons "Angier" av 1653 framför hela raden
av aldiner och elsevierer. Därför hade han
heller ingen förståelse för sådana människor,
som samlade gamla klassikerupplagor
(tidigare mycket uppskattade) eller "böcker som
icke äro böcker", det vill säga genealogiska,
topografiska och ikonografiska bildverk,
"urmodig" medicinsk och vetenskaplig litteratur.
För honom fanns det nämligen ingen lockelse
att äga en bok, som han icke kunde läsa eller
förstå. I sin motivering för denna ortodoxa
inställning till boksamlandet, som kan tyckas
egenartad och som heller icke delas av många
av hans landsmän, fäller den sympatiske
bokvännen uttrycket: "What I lack in learning
I make up in love." Hur mycket vackert — icke
endast engelsk litteratur — kan man inte samla,
om man besjälas av detta valspråk?
Newtons sammelgebit var dock stort nog för
att han under sitt rastlösa samlarliv kunde samla
så många skatter av den engelska litteraturen,
att han efterlämnade ett av de värdefullaste
biblioteken i Amerika, när han förra
sommaren vid sjuttiosex års ålder avled. När
uppgifter erhållits om den just avslutade
auktionen av hans bibliotek i New York, vars första
och andra del ägde rum i våras, skola vi
återkomma till honom. Den som önskar
närmare uppgifter om det amerikanska
bokväsendet och bibliofilien hänvisas till följande
nyutkomna arbete: H. Lehmann-Haupt, "The
Book in America. A History of the Making,
the Selling, and the Collection of Books in
the United States". New York 1939. xiii, 453
sid. Inb. $ 6:—. W. Heimann
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
