Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
SVEN NORDENGREN: Thyn. Bonniers 1941.
5:—.
RAGNAR OLDBERG: Mörkret ljuger. Gebers
1941. 3:75.
ERIK EHRENBERG: Epitafium. Gleerups
1941. 4: 50.
Sin starkaste inspiration hämta två sådana
poeter som Björn von Rosen och Carl-Erik
af Geijerstam ur mötet med nordisk natur.
Bägge ha sinne för den målande detaljens
betydelse och utnyttja samvetsgrant en konkret
situations möjligheter till ordbroderier. Men
medan Björn von Rosen på en vandrares och
jägares vis egentligen endast vill uttrycka vad
naturintrycken i och för sig gett honom — och
han förmår göra det i åskådlig, flärdfritt
realistisk form i sådana dikter som
"Skvatt-ram", "Trastsång", "Sörmländsk vår" — vill
Geijerstam också meddela den mystiska
förnimmelsen av en verklighet bortom synintrycken.
I anmälarens tycke lyckas han bäst i sina
intentioner då han i enkel visform uppehåller
sig vid natursynerna. En sådan dikt som
"Sädesärlan" har sin egenart i den känsligt
detaljerade teckningen:
Bak sammetshättans skimmer
i smala lungors rör
där dröjde nordens sommar
med ljus som aldrig dör.
Ett muskelknippe darrar
i fotens snabba fjät,
den fina bloden böljar
i tunna ådernät.
Geijerstams diktsamling rymmer också en
del tankelyrik ("Sankt Göran och draken" till
exempel, där han ger det gamla temat en
personlig variation) och minnesdikter. Ett knippe
poem under rubriken "Finland 1940"
frammanar framför allt det arktiskt ödsliga i det
nutida vinterkrigets ansikte. Det är naturlyrik
— och samtidigt är det hyllningsdikt.
En hyllning avser också Hans Dhejne att
ge med ett tunt litet häfte, som bär titeln
"Sången till Danmark". Invokationen är en
parafras på Bjørnsons berömda dikt "Norge,
Norge". Dhejne ger i en handfull dikter
uttryck för sin kärlek till dansk kultur och natur,
medan han i ett par andra poem låter sin
skandinavism också omfatta Norge ("Fjällen
tala", "Norges klockor"). Allt detta är säkert
ärligt känt, men de lyriska uttrycken för denna
känsla för befryndade folk i nöd äro tama och
bleka, sakna originalitet och pregnans. Dhejne
har en naturlig dragning till det behagliga och
idylliska, och mest sig själv är han nog, då
han målar en stillsam interiör som "Två",
där det heter:
När jag ligger trött och blek
skall jag tänka på en dag
såsom denna, mild och ljus,
på vår frukoststunds behag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
