Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
firma som språkrör — kärlekens irrvägar och
bländverk. Det skuggspelsaktiga i denna värld,
det artificiella i hela denna miljö är överlägset
återgivet, och särskilt bilden av den utlevade
italienske ingenjören, som vill förgylla upp sina
sinande år med en ung kvinna, hör i sin
kuslighet till det fascinerande i Hjalmar Bergmans
bisarra galleri.
Från sin agent får den smarte herr Hansen
i firman Hahn, Huhn & Comp. en dag en
rapport, där det bland annat heter: "Jag vill säga
er — ni som handskas, ni som jobbar
(förlåt!) i människor — att en människa är inte
en människa. En människa är ett röse. Känn
efter, får ni känna."
Det kunde stå i eldskrift över hela Hjalmar
Bergmans produktion. Det är den erfarenhet,
som där uttryckes, som bildar hans
utgångspunkt och gör honom till en i djupaste mening
tidsenlig diktare. Det uttrycker i
sammanträngd form människokunskapens summa hos
denne den psykologiskt mest skarpsynte av
svenska författare. De berättelser av Hjalmar
Bergman som samlats i denna vackra volym
illustrera än en gång denna hans
fundamentala tes. Johannes Edfelt
En predikant
SALLY SALMINEN: På lös sand. Wahlström
& Widstrand 1941.
9:50.
Den unge Edgar Lind i Sally Salminens nya
bok tillhör en barnrik familj som har
matservering i en finsk småstad. Hans
streber-aktiga ambition driver honom att i brist på
bättre ansluta sig till de frireligiösa och göra
sig en inte alltför lysande karriär som
predikant. Han ger sig över till Sverige innan
vinterkriget med Ryssland bryter ut, men
finner sig ha tagit ett oklokt steg när kriget
framgångsrikt populariseras och han själv blir
anklagad för feghet. Just som han hunnit
arbeta upp sig till självövervinnande extas och
är färdig att återvända tar kriget tvärt slut
och han står där snopen, misslyckad både som
predikant och patriot.
Han är en obetydlig och halvgången
människa och hans problem är bara den
småborgerliga självupptagenhetens. Föga intres-
santare är de övriga personerna i boken. Det
är något besynnerligt med den duktiga
sjuksköterskan som tynar bort och dör så snart
hon blir Linds hustru. Det är också lite
underligt med hans framgångsrike, halvfascistiske
bror som genom kriget plötsligt blir så ädelt
demokratisk och uppoffrande, likaså med hans
andre bror, kommunisten, som blir en sådan
fosterländsk krigshjälte. Övertygande är inte
precis heller den idealiserade predikantkollegan
som går fram genom kapell och
frontförläggningar, eldande till kristlig och krigisk
hänförelse.
Det är inte mycket att säga om Salminens
bok i dess egenskap av roman. Den är utan
konstnärligt värde, ett slätstruket refererande
hela vägen. Ännu ett trappsteg utför, bort från
resterna av realistisk människosyn, och
Salminen kan tävla med en Leonard Strömberg
om de menlösare läsår(innor) na.
Boken har emellertid också något slags
tendens. Den har uppgivits handla om kristendom
och fosterlandskärlek, men det gör den bara
indirekt genom att skildra en person som
misslyckas med dessa saker. Kanske är det
författarinnans mening att bakgrunden ska
framträda så mycket mer övertygande genom
kontrasten med förgrundsfiguren, men det har
hon i så fall knappast lyckats med. Kristendom
och fosterlandskärlek kan kanske vara
utmärkta företeelser, om de någon sällsynt gång
är riktigt äkta och vad de borde vara; men
här är det väl ändå närmast fråga om läseri
och nationalism, vilket inte är fullt så
tilltalande.
Salminen tecknar ett antal blint troende och
andligt enfaldiga personer och prisar dem
särskilt för deras ärlighet. Man ställer sig dock
en smula tvivlande. Är de inte i själva verket
ganska vidskepliga, fördomsfulla och
omedvetet förljugna? Vilken ärlighet är väl möjlig
utan medvetenhet och självkännedom?
Författarinnans syn på det finska
vinterkriget är den mycket vanliga, men tillspetsas
kraftigt i satser som dessa: "Gud själv har
stigit ner och verkar bland det finska folket."
"Vi är tillfredsställda. Ty vi är mer än ett
hänfört folk, en berusad massa. Vi är helgjutna,
lyckliga människor." Låter inte sådant redan
åtskilligt överhettat, för att inte säga falskt,
framför allt nu när vinterkriget börjar kunna
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
