Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Denna trista och komplett själlösa
vardagsmelodram från de fattiga londonkvarteren
söder om Themsen hade måhända kunnat bli
njutbar i novellform, men här har den dragits
ut till mer än fyrahundra sidor i stort format!
Författaren behandlar sitt ämne gravallvarligt,
utan en skymt av ironi eller satir men med en
utförlighet, som ofta kommer läsaren att
storkna. Ordkvarnen mai tömning sida upp
och sida ned.
Att läsaren själv av vederbörandes sätt att
tala, tänka och handla skulle bilda sig en
uppfattning om dem, tycks inte ha fallit
författaren in. Han har tvärtom gjort sitt bästa för att
lägga tingen till rätta för en oreflekterad och
tankelat publik, som behöver matas och föras
i ledband. Ja, ibland märker man riktigt hur
metodiskt han går till väga; sedan han
redogjort för Fays känslomotiv för och emot ett
äktenskap med Roddy, heter det troskyldigt:
"Sådana voro de inre drivkrafterna, hur
förhöll det sig då med de yttre" (sid. 197). När
han vill fånga stämningen vid ett bröllop
tillgriper han ett knep som detta: "Som vanligt
vid sådana tillfällen smög sig också en objuden
gäst utan bröllopskläder in tillsammans med de
andra gästerna och rörde sig tafatt omkring
bland dem, ända tills han blev utkastad. Hans
namn var Förlägenhet" (sid. 251). Och så
vidare. Stilen höjer sig sällan över det
referatmässiga, men kanske är detta till en del
översättningens fel.
Det anförda må vara nog för att ge
åtminstone en svag föreställning om de "populära"
egenskaperna hos Ernest Raymonds roman.
En svensk författare med litterära anspråk som
tillåtit sig liknande fadäser hade aldrig sluppit
ocensurerad igenom förlagsspärren. Men i den
genomsnittliga anglosachsiska
översättningslitteraturen får sådant inte bara passera — det
applåderas! Holger Ahlenius
En engelsk soldat
ERIC KNIGHT: Över allt förnuft.
Översättning av Gösta Olzon. Bonniers
1941. 11:—.
Erie Knights "Över allt förnuft" har till
huvudperson en engelsk soldat som varit med
vid Dunkerque och senare försöker desertera
från krigstjänsten. Genom sin starkt kritiska
och ställvis defaitistiskt förtvivlade inställning
är det en under rådande krigsförhållanden
märklig bok: den har förut utkommit i
England och vittnar gott om detta lands vilja till
självprövning. Sin närmaste litterära förebild
har väl Knights bok i Hemingways "Farväl
till vapnen", både i skildringssättet med den
övervägande dialogen och i en del
händelse-paralleller. Men det gäller enbart
romantekniken; Knight har annars fullt upp av egna
erfarenheter och uppfattningar.
Soldaten irrar omkring på sydkusten under
sin permission den ödesdigra sommaren 1940,
och i mörkret en kväll träffar han en flicka ur
Flygets kvinnliga hjälpkår. De ligger
tillsammans i en höstack, en upplevelse som kroppen
särskilt pockande kräver under de ovanliga
förhållandena. Men de pratar också med
varandra och träffas igen i dagsljus; flickan
skaffar sig permission och de tar in
tillsammans på ett hotell, just vid den tid då de
tyska nattbombardemangen börjar på allvar.
Fysiskt har de mycken glädje av varandra,
men de hyser olika uppfattningar i viktiga
frågor och dat skär sig ofta mellan dem.
Hon är läkardotter och tillhör den övre
medelklassen, i besittning av ett stridbart patos
i den mera officiella stilen. Han kommer ur
underklassen och har genom rent personliga
egenskaper höjt sig till en fritt tänkande
människa; han har varit med om påfrestande saker
alltifrån barndomen till Dunkerque och bär
på en djup social bitterhet. Det England han
känner finner han inte värt att strida för; den
svältfödda underklassens, slumkvarterens och
arbetslöshetens England kan lika bra gå under,
så att något slags förändring kommer till
stånd. Han säger sig förstå vad Hitler gjort
för tyska folket: givit det en tro och en
strävan, låt vara under de hårdaste villkor.
Men ingen har gjort något för Englands folk,
det har regerats av oduglingar och ignoranter,
och en omöjlig social ordning har mödosamt
lotsats fram ända till avgrundens rand.
Han känner sammanhanget. Det inre kravet
på en samhällsomdaning i England ledde till
de maktägandes, det besuttna fåtalets,
oresonliga skräck för kommunismen och de lät
Tyskland växa sig starkt för att spela ut det mot
Ryssland. Men England var det fetaste bytet,
och när trots (eller tack vare) alla eftergifter
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
