Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Margit Abenius: Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
KLARA JOHANSON
Jag drömde en gång att jag befann mig i en
gammal, tyst och övergiven stad med
värdiga, utsirade hus och dunkla prång. I hjärtat
kändes ett slags lycklig förväntan. När jag
vandrade uppför den brantaste gatan, som låg
klart belyst genom någon indirekt ljuskälla,
upptäckte jag plötsligt att gatstenarna inte var
vanliga stenar utan skulpterade. Förtjust lade
jag mig ned på knä och undersökte noga de
märkvärdiga miniatyrskulpturerna en efter en.
Det var ansikten mest, raffinerat, fint och
djärvt utmejslade, somliga änglalika, några en
smula djävulska. En stor mängd var det; det
sällsamma nöjet skulle alltså inte ta slut i
första taget___När jag vaknade sade mig
insikten att drömmen var en recension och
närmare bestämt en recension av Klara
Johansons författarskap. Att drömrecensionen
överhuvud kom till stånd var inte så underligt, för
genom årens lopp har signaturen K. J: s kräsna
författarskap för mig varit en källa till nöje
och förlustelse, stimulans och levande
studie-eggelse. Jag ser i det en ideell insats av gedigen
och framför allt originell kvalitet, ett
författarskap som i ett annat klimat än vår ofilosofiska
svenska vitterhet skulle ha kommit långt mer
i förgrunden än det nu har gjort. Dess
nuvarande undanskymdhet beror naturligtvis i
första hand på författarens egen läggning.
K. J. tycker bland annat mycket illa om
litterärt folk som "strör omkring sig" vittra alster.
(Frasen brukar enligt henne på ett infamt vis
användas i biografier och nekrologer om "de
arma satarna till skriftställare".) Själv har hon
inte försyndat sig genom att strö omkring
sig produkter. Däremot är hon en mästare
i konsten att gömma dem, en "pennskygg" som
med osedvanlig talang har satt sitt ljus under
skäppan, och det hör till hennes författartyp
att hon helst sammandrar åratals djupgående
forskningsresultat till en aforism på några få
rader. Vill man sätta sig in i ett författarskap
av denna exklusiva art har man att nedstiga
i sparsamt belysta och dragiga tidningskällare,
och vill man sedan försöka ge en bild av det
kommer man i den ovanliga situationen att
nödgas breda ut och lösa upp i stället för att
koncentrera. Koncentrerat och förtätat har
denna författare gjort själv.
Klara Johanson, eller K. J. som hennes
per-sonlighetspräglade signatur lyder, har varit
verksam som kritiker, kåsör och journalist,
som essayförfattare, litteraturforskare och
översättare. Hennes intressen tangerar
psykologiska, kulturhistoriska och politiska
områden, men åt den estetiska sfären har hon
ägnat sitt huvudintresse.
Recensenten K. J. debuterade vid mycket
unga år i tidskriften Dagny. Det var en
gnistrande och livfull debut. Det förefaller som om
den unga recensenten huvudstupa och i det
närmaste fullfjädrad ramlade in på sin mammas
gata. Med sin subtila reflexion och sina
grundliga psykologiska och estetiska insikter verkar
hon likafullt ursprunglig som en respektlös,
raljant och charmerande gamäng, och hon
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
