Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN LONDON
medan dessa händelser ännu pågå för fullt.
Då och då under de senaste två åren har man
hört klagomål över att kriget, som i så hög
grad borde kunna stimulera till heroiskt och
fantasifyllt författarskap, ännu icke lyckats
frambringa en litteratur som är ämnet värdig.
Detsamma kunde ha sagts och blev såvitt jag
vet också sagt under loppet av förra kriget.
De som framföra dessa retliga och en smula
trögtänkta klagomål (och det är de gamla,
icke ungdomen) måste ha tålamod. En ny
litteratur kan inte skapas över en natt, i
synnerhet då natten och vilan, så viktiga för
tankarnas uppspirande, ständigt bli avbrutna, om
icke av krav på fysisk handling så åtminstone
av ängslan och onda aningar.
Dylika störningar, vare sig av fysisk eller
psykisk natur, verka icke befrämjande på
författarverksamheten. Visserligen ha under det
senaste halvåret, då förhållandena hemma i
England varit relativt lugna och vi undgått
invasion och till och med luftraider, många
böcker skrivits om kriget, eller snarare om
krigets olika aspekter. Men dessa böcker ha
icke fötts ur kriget, det vill säga de ha, med
mycket få undantag, icke skrivits på grund av
ett inre tvång, ett "spontant överflödande" av
känslor som haft tid att mogna. De bestå till
största delen av vittnesmål om
krigsansträngningarna, såväl beträffande detaljerna som den
stora helheten, på hemmafronten liksom bland
de väpnade styrkorna; eller också skildra de
individuella erfarenheter under luftraider eller
förlisningar. I likhet med de bästa reportagen
i pressen framlägga de fakta sanningsenligt
och med kraft samtidigt som de föra in de
erforderliga dragen av så kallat mänskligt
intresse. En del av dem, såsom "The Battle
of Britain" och "Bomber Command", båda
sammanställda av bibliotekarien vid
Underhuset, eller Eric Linklaters skildring av
Calais’ försvar, ha officiell sanktion. Andra
ha en halvofficiell prägel i det att deras för-
fattare, samtidigt som de fått fritt uttrycka
sina åsikter, fått speciella privilegier för att
komma åt sitt material. Hit höra sådana böcker
som "The Nine Days’ Wonder", som skildrar
evakueringen från Dunkerque och skrivits av
John Masefield, the Poet Laureate, David
Garnetts "War in the Air", Basil Woons
"Atlantic Front", en redogörelse för
handelsflottans insatser, Charles Graves "Life Line",
en konvojernas historia, samt Cecil Kings
"Rule Britannia" och Collie Knox’ "Atlantic
Battle", de båda sistnämnda åskådliga
skildringar av brittiska sjöstrider. Flertalet av dessa
aktuella böcker äro emellertid personliga
minnen och sträcka sig över krigsaktivitetens hela
fält — servitudes et grandeurs militaires (för
att använda De Vigny s fras) likaväl som över
medborgerligt liv och hemliv. Man
återfinner där redogörelser av olika ögonvittnen för
Londons bombardemang, till exempel Edward
Murrows "This is London", Maurice
Richard-SONs "London’s Burning", John Stracheys
"Post D", Ritchie Calders "Carry Ön,
London" och Elinor Mordaunts "Here Too Is
Valour", liksom Evan Johns korta men
spännande "Lofoten Letter", en enkel men rörande
berättelse av två sjuksköterskor som heter
"Prison Life on a Pacific Raider", en i
sanning fruktansvärd men osminkad redogörelse
— "Two Survived" — för en färd på tretusen
miles tvärsöver Atlanten, som företogs av två
sjömän från ett torpederat handelsfartyg, och
många liknande arbeten, som på grund av sitt
dokumentära värde utan tvivel komma att
tjäna som källskrifter för en senare
generation. Men dessa arbeten, framsprungna för ett
omedelbart ändamål, böra icke bedömas efter
litterära grunder, och man kan troligen vara
ganska säker på att få om ens något av dem
länge komma att överleva de omständigheter
varur de framgingo. Inom parentes kan jag
tillägga att något av det bästa av detta slags
reportage har förekommit i form av korta
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
