Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
pekande har författaren avlägsnat det ark, där
denna fläck förekommer, vilket hedrar honom.
Jag tänker inte heller på de otroliga brev,
skildrande skaldens förhållande till en gift
kvinna, som själv liksom sina närmaste ännu
är i livet, vilka Bernhard och hans förläggare
av ofattbara skäl tagit med i boken; även dessa
sidor skall nämligen försvinna i den nya
upplagan. Utan jag tänker på en del i boken
ingående polemik mot författarinnan till den
första Dan Andersson-biografien, fru Odstedt.
Vid första genomläsningen av boken verkar
denna kritik övertygande redan genom sin
kategoriska form, och man utgår från att
Bernhard har skäl för sina ståndpunkter. Den
som en smula undersöker sammanhanget,
finner emellertid till sin häpnad, att Bernhard
polemiserar på mycket lösa grunder. Eftersom
hans bok redan spritts i mycket vida kretsar
och sannolikt kommer att som autentiskt
dokument läggas till grund för all kommande Dan
Andersson-forskning, kan det kanske vara på
sin plats att här korrigera några uppenbara
misstag.
Bernhard hävdar sålunda, att han som vän
icke kan minnas en hel del av de upptåg på
Brunnsvik som Odstedt anför. Det är möjligt.
Men man bör då observera, att Odstedts källa
är en annan, lika tillförlitlig vän, nämligen
Dan Anderssons svåger Ragnar Turesson.
Odstedt gör för övrigt på sid. 53 en
reservation: "Numera har ju Dan Andersson på
Brunnsvik hunnit bli en figur så omspunnen
av historier, att det inte längre är möjligt att
pröva dem alla på deras sanningshalt."
Viktigare är frågan om Dan Anderssons
språkkunskaper, som i viss mån avgör frågan
om djupet av hans bildning; man får inte
glömma, att Dan Andersson förr i världen av
den akademiska kritiken avfärdades som
"obildad" — en särskilt minnesvärd artikel
betitlades hånfullt "Tänkesättet Andersson".
Bernhard hävdar kategoriskt, att skalden "lärde sig
ej tyska och franska på Brunnsvik". Det har
Odstedt icke heller hävdat. Hon skriver, att
han fick "hjälp med tyska och franska". Källan
är bland annat ett brev av skalden själv till
brodern Simon: "Har slutat med franskan och
koncentrerar mig på latinet."
Det var i Bergius’ bibliotek Dan Andersson
fann åtskilligt av den litteratur, som sedan
kom att prägla hans tänkande. Om arten av
Bergius’ inflytande kan diskuteras. Bernhard
avvisar i förbigående en hypotes av mig,
att den så kallade brunnsviksskolans religiösa
orientering har sitt samband med det faktum,
att Bergius var starkt religiöst orienterad:
"Här finns inget som helst samband — Dan
Andersson och Ragnar Jändel hade sin
egentliga religiösa period bakom sig, när de kommo
till Brunnsvik, och Harry Blomberg blev
’omvänd’ många år efter ..." Dessa påståenden
behöver icke diskuteras. Det räcker med att
ta fram de tre skaldernas böcker och studera
de religiösa motiven. Att Dan Andersson och
Jändel skulle haft sin religiösa period bakom
sig, då de kom till Brunnsvik, är oriktigt.
Bergius’ betydelse skall det bli mig ett nöje
att i annat sammanhang bevisa.
Men låt oss se närmare på frågan om Dan
Anderssons religiösa orientering! Bernhard
skriver: "Man kan knappast säga, att N.
Bergius införde Dan i indisk religionsfilosofi. Den
som här kom att betyda mest för honom
var en göteborgare och Indienspecialist, Bertil
Gibson, som han 1916 blev bekant med genom
Carl-August Bolander."
Detta är oriktigt. De brev, som Odstedt
använt, visar till full evidens, att Bergius
var Dan Anderssons filosofiske lärare, som
förde honom in bland annat i indisk filosofi.
Odstedts uppgifter härom har verifierats av
Bergius! Att Dan Andersson redan 1915 var
ganska förtrogen med det indiska, förstår man
även av det faktum, att han besökte de
föreläsningar, som 1915—16 hölls på Stockholms
högskola av Sri Ananda Acharya. Då dessa
föreläsningar 1917 kom ut i svensk
översättning, skaffade skalden ett exemplar och skänkte
det till Bergius.
Av en viss vikt för frågan om Dan
Anderssons karaktär är också problemet, om han
verkligen varit grovarbetare. Bernhard har här
kommit med mycket intressant material. I
polemik mot Odstedt skriver han emellertid: "Av
andra saker kan påpekas, att Dan aldrig varit
kolare i Norrland, aldrig byggnadsarbetare i
Lindesberg." Odstedt nämner dock ett brev till
Forsslund och skriver: "Brevet var
undertecknat av en skogsarbetare, som befann sig
på kolning någonstans i Norrland — Dan
Andersson." Denna uppgift härrör från Eva
Bergius, som bestämt hävdar, att Dan
Andersson "låg och kolade", när han skrev till Forss-
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
