- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
197

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Fredrik Böök: Heibergs visdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HEIBERGS VISDOM

att få reda på om det finns mänskor där också.
Och skall han nödvändigt hålla sig till jorden,
så är han mera nyfiken på Amerika, landet
med de stora krafterna,

det Land, hvor man paa Friheds Jordbund triner,
og alt udrette kan med Dampmaskiner.

När Sankt Peter vägrar sitt bifall till denna
förändring i resplanen och håller på
konfirmandkunskaperna, invänder Själen, att det
väl inte kan komma an på detaljerna — han
vill hålla sig till andan i kristendomen. Sankt
Peter, som är en sokratisk dialektiker, ger
efter och ber Själen att formulera andan i
Kristi lära. Därmed har den stackars Själen
råkat ur regn i takdropp; han försöker rädda
sig med den kända satsen, att andan inte låter
fånga sig i ord, men stöter genast på patrull:
i begynnelsen var Logos, Ordet.

Hvo ej med Ord kan sige

sin Tanke, kommer ej i Himmerige.

Sankt Peter har inte bara lärt av Sokrates,
han har uppenbarligen också studerat Hegel
med utbyte. Det har inte Själen. Han blir
kuggad, han "gaar rejekt", som en student
i tentamen.

I andra akten står han alltså inför en ny
examinator, Aristofanes, som skall se till om
han uppfyller fordringarna för inträde i
antikens Elysium. Den sorgliga sanningen är att
han inte klarar sig bättre där. Inte som om
han stode alldeles främmande för den klassiska
konstens renässans i Nordens Aten — han har
gett sex riksdaler till Thorvaldsens museum,
det var vid subskriptionen 1837. "Er dig
Oldtids tanke klar? — Er med Hellas du
fortrolig?" Det är svåra frågor för den som
utbildats till handelsståndet, och när Själen hör
talas om klassisk visdom, påpekar han blygt
att han gått genom handelsklassen —
realskolan skulle det ha hetat i Sverige, det var
inte den riktiga lärda skolan. Har hans hjärta
klappat för ett ideal från Rom eller Aten, har

hans tanke sökt Homeros eller Platon? envisas
Aristofanes. Själen måste erkänna, att han
varit mera pickhugad på de sista
tidningsnyheterna från London och Paris, han har
alltid haft den invändningen mot gamla tiden att
den är så gammal; men han har en hög tanke
om Sokrates, som han gjort bekantskap med
i ett teaterstycke (av Oehlenschläger!). Man
kan emellertid misstänka att hans syn på
Sokrates är något ensidig, att han framför allt
betraktar honom som en frisinnad martyr,
angripen av den skändlige konservativen
Aristofanes, och utan att ana det förolämpar han
sin domare. Själen är nämligen — man har
kunnat gissa det tidigare, men nu får man full
klarhet — en god liberal, en frihetsvän, som
har hållit många tal för tryckfriheten och
skrivit anonyma artiklar för den folkliga
pressen, och när Aristofanes får höra det,
fäller han sitt utslag i stenstil: "Sjæl, gaa du
ad Helved til!"

Aristofanes är nämligen en utpräglad, en
klassisk reaktionär. Det visste inte Själen, som
gått genom handelsklassen.

Men medan man följer hela denna eleganta
florettfäktning, där alla stötar träffar Själen
och vapnet gång på gång slås ur hans hand,
smyger det sig in ett stilla tvivel på om han
egentligen blir behandlad fair. Är det verkligen
bara hans fel, att han klarar sig så dåligt?
Han har inte fått så mycket ut ur den klassiska
idealvärlden, det är sant; men har han haft
förutsättningar för det, kunde han överhuvud
ha ägt förutsättningarna? Har inte
affärsmannen, som skulle sköta sitt värv och betala sina
skulder, haft god anledning att passa på sin
post från London och Paris, att hålla ett öga
på Amerika? Skulle det ha varit till någon
riktig välsignelse, om han försökt klamra sig
fast vid Homeros och Platon? Är det inte, när
allt kommer kring, en smula bildningsfilisteri,
ett slags konservativt snobberi, då han blir
brännmärkt som idélös och barbarisk, därför

197

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free