Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Michail Osorgin: Den ryska själen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MICHAIL OSORGIN
DEN RYSKA SJÄLEN
Den slaviska själen, speciellt den ryska, har
åter kommit i ropet. Som slav och ryss kan
jag inte vara objektiv när det gäller detta
tema. Uppriktigt sagt vill jag det inte heller,
då jag inte anser objektivitet för en dygd. Jag
ber att få föra den anklagades talan.
Det har knappast sagts så många
absurditeter om något folk som om det ryska, och
ingen "själ" har behandlats så lättsinnigt och
ogenerat. Den anses mystisk och gåtfull men
förklaras med tillhjälp av banala och ytliga
fraser. De flesta utländska turister, vilka besökt
Ryssland, sett några järnvägsstationer, ett
tiotal hotell ooh talat med guiden som ställts till
deras förfogande, anse sig vara
rysslandskännare. Den som läst ett par ryska romaner
drar ögonblickligen slutsatser om den "ryska
själen". Dessa konklusioner äro inte alltid
negativa och skulle ofta kunna anses
smickrande. Om vi ryssar ändå inte uppskatta dylika
omdömen, så är det därför att metoden, och
inte innebörden, förolämpat oss.
Jag söker hålla mig inom litteraturens ram.
Därför ställer jag frågan, om det är möjligt
att bilda sig ett omdöme om ett jättelikt land
och ett folk på hundraåttio millioner enbart
med tillhjälp av dess belletristiska litteratur.
All konst, i synnerhet litteraturen, ger uttryck
åt nationens anda, men den kan endast täcka
en del av andens alla skiftningar.
Var finnas de litterära källskrifter som skulle
kunna ge en också tillnärmelsevis exakt bild
av den slaviska själen? Har verkligen ryssens,
serbens, polackens, bulgarens "själ" så mycket
gemensamt? Var och en av dessa slaviska
grupper har sitt folkepos. Men den ryska
sägnen om Ilja Muromets och den serbiska
legenden om Kossovoje Pole ha inga
beröringspunkter. Dessutom är det en ytlig
uppfattning att folklitteraturens minnesstoder äro
produkter av folkets kollektiva skapande. Det
är alltid individen som skapar, massan
deltar endast, och vanligtvis inte i det
konstnärliga verkets fördjupning utan i dess
förvrängning.
Om det är svårt att tala om den slaviska
själen, så är det än svårare att tala om den
ryska själen, då detta folk är sammangjutet av
de mest olikartade element: storryssar,
ukrai-nare, vitryssar, tartarer, kirgiser, tjerkesser,
georgier, samojeder. Vart och ett av dessa folk
har sin egen "själ". Ryssland är ingen nation
utan ett land, vars gränser dragits av naturen
och historien, utan hänsyn till rasgemenskap.
Det är grunden till dess särställning och
andliga rikedom. Vilket folkepos, vilket litterärt
verk skulle helt kunna återge Rysslands ansikte
och karaktär! De skilda stammarnas epos ha
först nyligen börjat samlas, och deras studium
kommer att fordra årtionden. Ännu har ingen
rysk författare i sina skrifter kunnat spegla
hela Ryssland, hela den grandiosa föreningen
av olika folkslags kynnen.
Vi få inte glömma att varje författare
intellektuellt och kulturellt mer tillhör
kulturinternationalen än sitt eget folk. Dickens’ ande var
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
