Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
styrelsebyte som nu ägt rum. Det är en son till
en av Gyldendals mest omhuldade författare
och största aktieägare, Knut Hamsun, som nu
placerats i direktör Griegs stol. Den gamle
Knut Hamsuns välvilja mot nazismen är ju
flitigt omvittnad. Sonen Töre har tidigare inte
varit avhörd i den litterära världen, hans
profession lär vara kunstmalerens. Även det stora
Aschehougs förlag i Oslo, som upparbetats av
två generationer Nygaard, har övergått i andra
händer. Ledningen av förlaget har överlåtits
åt Einar Schibbye, nyss utnämnd direktör för
biografväsendet i Oslo. Hur dessa
"överlåtelser" motiverats och hur de ekonomiskt och
juridiskt ordnats är tills vidare inte bekant på
den här sidan Kölen.
Munkavle eller budkavle?
Jag måste bekänna att jag grubblat åtskilligt
över den prolog som Hjalmar Gullberg skrev
till Nordiska student- och universitetsdagen
den 23 mars i år och vari de tre sista stroferna
lyda som följer:
Tala med bönder på böndernas sätt
och med lärde män på latin
kunde den ungkarl av nordisk ätt
skalden benämnt Fridolin.
Men i en tid av förvildning
ställd mot en övermakt,
idkande människojakt,
skulle han visat sin bildning
och akademiska takt
bäst, om han ingenting sagt.
Livet blir långt och konsten vill dö
när friheten sitter i bur.
Sångaren sjunger när vakten bär spö
varken i moll eller dur.
Nordiska fåglar i boja
läskar sig tyst ur sin skål.
Bara en tam papegoja
härmar med klanglöst vrål
väktarnas tungomål.
För att det hela ska sluta väl,
sätter jag (inte av tvång,
utan fastmer av försiktighetsskäl)
munkavle själv för min sång.
Låt med sordin oss veva
verspositivet i år;
huvudsak är att det går.
Konsten att överleva,
konsten att läka sår —
bröder, den konsten är vår!
Skulle verkligen Fridolin ha tigit inför det
som nu övergår nordiska stamfränder, skulle
han ha delat justitieminister Westmans
uppfattning i beslagfrågan, som senast
aktualiserades när 17 tidningar införde nakna
vittnesreferat av vad som sker i norska fängelser och
fördenskull beslagtogos? Jag tror det inte. Att
de norska och danska författarna riskera sin
frihet genom att sjunga ut, det ha vi sett, och
säkert är det på lång sikt en klok politik att
de antingen tala i gåtor eller också sitta
stumma i sin bur. Men jag är rädd att det blir
missuppfattat när Gullberg skriver att även han
för att det hela skall sluta väl av
försiktighetsskäl sätter munkavle för sin sång. Sverige
befinner sig under stark yttre press men inte
under ockupation. Svenska diktare äro ännu
inte hänvisade till katakombernas brödraskap
utan må alltjämt fritt på gator och torg ge sin
mening till känna. Att uppmana dem att lägga
sordin på verspositivet må gärna tas ad notam
av dem som verkligen göra skäl för
benämningen positivhalare. De som skrika högst äro
vanligen de sämsta diktarna, och den ihåliga
agitationspoesien kunna vi gott leva förutan.
Men av de äkta diktarna, dem till vilka
Gullberg hör, begära vi att de skola stå höjda över
anpassningsmentaliteten. Vi begära inte att de
skola brösta sig och utmana, vi begära inte ens
att de i sin poesi nödvändigt skola ta ställning
till tidens frågor. Vi begära blott att de skola
förbli oberörda av all beräkning och allt detta
spekulerande över orsak och verkan, som
möjligen anstår de politiska vågmästarna. Jag vet
att Gullberg tänker så, jag vet att han är den
orubbligaste av de orubbliga — det är därför
hans prolog förbryllat mig så. Rymmer den en
ironi som undgått mig? Georg Svensson
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
