Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Fredrik Böök: Nytt om Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYTT OM STAGNELIUS
svenska öfver ett ämne". Det heter att han är
"philosophisk", "nästan för mycket Philosoph";
Holmberg översätter det till modernt språk:
"ungefär inåtvänd, kanske något bortkommen,
möjligen på gränsen till världsföraktare".
Biskopen talar om sonens ymniga
produktivitet, som han skickar prov på, och berättar att
han "skrifver och förstör, som är skada; ända
till Theater stycken"; och så tillfogar han:
"men tol intet beröm". Sonen är uppenbarligen
ömtålig, ja, egensinnig, och har lyckats att
sätta sig i respekt även hos sin far:
ärkebiskopen varnas för att förråda, att han av
biskop Stagnelius uppmanats att skicka efter
Erik Johan och att intressera sig för hans
talanger ("Bror får för ingen del säga honom,
att anledning är gifven af mig"). Den unge
filosofen kunde råka i misshumör och ställa
sig på sin kant! Han är uppenbarligen ingen
vek natur, ingen stämningsfull eolsharpa; han
har en fast vilja, kanske till och med en
nyckfull; biskopen är inte djupare invigd i hans
framtidsplaner än att han måste inskränka sig
till upplysningen: "Han lärer erna sig
Can-cellie vägen." Det överensstämmer inte med
faderns egna önskningar: "Jag ville hafva
honom till Academicus." Det är med andra
ord en universitetskarriär, som föresvävar
biskopen, såsom mest förenlig med de litterära
och poetiska intressena. Erik Johan har
opponerat: "men Hans hälsa, säger han, står ej ut
med grälet och stilla sittandet". Gräl — det
har ingenting att göra med de lärdes tvister,
det är att gräva ner sig i böcker, det är det
opraktiska och verklighetsfrämmande.
Filosofen vill hellre bli ämbetsman.
Dessa brev är ovärderliga, ty de ger oss en
glimt av Stagnelius’ karaktär, och även av
hans intressesfär. De visar, att det starka,
patriotiska och politiska intresse, som
framträder i första boken av hans i handskrift
samlade lyrik, "Moraliska, Religieusa och Patrio-
tiska Sånger", även påverkat hans privatliv
och yrkesval.
Detta kommer ännu tydligare fram i
biskopens brev till Lindblom av den 10 oktober
1816. Där ingår nämligen följande
sensationella notis:
"Min son Erie har fattat det desperata
beslut, att resa öfver til Åbo, och der söka
engagement vid Regeringsconseillen: men nu
uppskjutit sin resa till Våhren, så att jag nu
väntar honom hem. Jag nämner detta, emedan
Bror bevisat honom godhet."
Det innebär, att Stagnelius varit beredd att
gå i rysk tjänst, att bli undersåte till tsar
Alexander. Det sensationella ligger inte däri,
att han hyste sympatier för Ryssland; det
framgick med full klarhet av det diktverk,
varmed han 1817 debuterade, "Wladimir den
store". Det har redan tidigare påpekats, att
detta epos punkt för punkt svarar mot det
kulturprogram, som den ryske kejsaren genom
Magnitzki uppställt, och det har till och med
kunnat påstås, att "Stagnelius, Martyrernas
blivande diktare, eremiternas och huset
Roma-novs förhärligare, som icke heller försummat
tilldragelserna under den nuvarande
regeringen [citat ur Magnitzkis instruktion], skulle
i Ryssland ha varit självskriven till en lysande
ställning inom den lärda världen". Men det
sensationella består däri, att denna synpunkt,
som kunde te sig paradoxal och konstruerad,
fått en empirisk bekräftelse: Stagnelius har
själv anlagt den. Han har varit sinnad att dra
den yttersta praktiska konsekvensen av sin
hänförelse för 1812 års politik och Heliga
alliansen. I följdriktighet och trosglöd har han
gått ännu ett steg längre än Geijer, som 1817
vid jubelfesten i Uppsala välsignade tsar
Alexander och hans statskonst.
Den djärva tanken — i faderns ögon
desperat — blev emellertid inte förverkligad.
Stagnelius flyttade inte till regeringskonseljen i Åbo,
utan stannade kvar i ecklesiastikexpeditionen
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
