Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Fredrik Böök: Nytt om Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYTT OM STAGNELIUS
och det blir svårt att inse, hur detta hinder
kunde undanröjas genom att han år 1818
skaffade sig en syssla i Äbo. Hela hypotesen
förblir omöjlig att vare sig bevisa eller
motbevisa; men det är inte det egentliga felet.
Det avgörande felet är att den är onödig, att
den ingenstans leder hän, ingenting förklarar.
"Wladimir den store" är inspirerad ur
Stagnelius’ starka, extrema politiska patos — dikten
kan inte härledas ur några friarfunderingar.
Detta patos räcker också till för att förklara
det steg han ämnade ta som privatperson; den
ideella bakgrunden står fram i tydligt ljus.
Han är mannen som löper linan ut, i detta
stycke som i andra. Det bisarra och excentriska
i hans läggning framhäves på nytt. Men den
ytterligtgående, den som är benägen för
"desperata beslut", är också den labile och
ombyt-lige, utsatt för omslag, meningsskiften,
reträtter; hela Stagnelius’ bana vittnar därom.
Omkastningen i fråga om besöket hos Suchtelen
och anställningen i Åbo kan restlöst förklaras
ur detta karaktärsdrag. Hypotesen om
giftermålsplanen byter alltså ut kända och säkra
faktorer mot osäkra och okända; ur logisk
synpunkt finns det ingenting tillfredsställande
däri. Hypotesen tenderar inte mot att öka vår
kunskap om Stagnelius, utan mot att minska
den, genom att föra in uppkonstruerade privata
tillfälligheter i ekvationen, och därigenom
skymma undan de ideologiska och
psykologiska konstanter, som vi redan bevisligen
konstaterat, och som vi här kan studera i
verksamhet, formande Stagnelius’ såväl dikt som
liv. Mindre spetsfundigt uttryckt: Stagnelius’
drag blir inte tydligare markerade genom
denna privatromantik, som Holmberg med
sinnrik möda pressar in — de blir snarare
utsuddade.
3
Den eichhornska uppgiften att Stagnelius
varit "mycket förtjust" i Fredrique Almgren
har överhuvud gjort ett starkt intryck på
författaren till "Sex kapitel om Stagnelius", och
historien har där fått en alltför central plats.
I sig själv är den så sannolik som möjligt —
har inte Stagnelius gång på gång i sina dikter
bekänt, att han ögonblickligen blev förälskad
i varje vacker flicka han såg? Finns det
någonting som talar för att denna speciella
förtjusning spelat större roll för honom än andra?
Det finns ingenting att peka på.
Vad tjänar det då till att utnämna "en
utmärkt vacker, men slamsig flicka", för övrigt
absolut okänd, till Amanda, kronan bland
kvinnor, den metafysiska urbilden? Man kan
slå fast, att Stagnelius, när han år 1818 besjöng
kvinnorna i Norden och tvingades beröra sitt
personliga förhållande till sångens föremål,
talade bara om sitt ungdomssvärmeri för
Constance Magnet; det visar ovedersägligen, att
det inte ställts i skuggan av någon senare
erfarenhet, inte heller av den dragning, som
dottern till hans värdinna eventuellt utövat på
honom ett par år tidigare.
Diskussionen om Amanda har fått en nästan
komisk prägel. I själva verket är den en strid
om påvens skägg; på detta område föreligger
alls inga invecklade eller intressanta problem.
Man kan i korthet fastställa allt det faktiska,
än en gång.
I sin ungdom hade Stagnelius förälskat sig
i Constance Magnet, vars familj bodde i
grannskapet till det biskopliga residenset i Dörby.
Enligt familjetraditionen, sådan den framställes
av Wimmerstedt, var hon "okunnig om
ynglingens böjelse, så framt icke hans systrar eller
deras närmaste bekanta, efter flickors vana att
’bry’ varandra, möjligen givit henne någon
osäker föreställning därom". Det bevarade
brevet från Uppsala till systern antyder att
denna "brytt" även sin bror och förespeglat
honom att Constance Magnet yttrat sig på ett
för honom fördelaktigt sätt. Det har kittlat
hans fåfänga, men han tillbakavisar tanken
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
