Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Fredrik Böök: Nytt om Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYTT OM STAGNELIUS
biskopinnan och Stagnelius’ syster fru Engzell,
och hon återger efter dem: "Han sade sjelf,
att han i henne [= Amanda] såg ett ideal af
hela qvinnoslägtet." Hon tillfogar:
"Bestämdt vet jag att han i sin ungdom var
mycket förtjust i en flicka i grannskapet
(Constance Magnet), som ännu vid 70 år hade de
skönaste ögon jag någonsin sett, och de hade
bekänt denna kärlek för hvarandra, men hon
blef snart gift, och kanske hade redan då hans
idealiska Amanda fördunklat henne."
Det var första gången namnet på Stagnelius’
ungdomstycke skrevs rent ut. Betecknande är
att Constance Magnet här, liksom i
systerbrevet till Uppsala 1813, anses ha besvarat
hans böjelse; på denna punkt har
familjetraditionen uppenbarligen varit något vacklande,
som också framgår av Wimmerstedts ordalag
1894.
Detta är alltså vad man vet; inte så mycket,
men strängt taget alldeles nog för att förstå
Stagnelius’ poesi och hans livs öde.
4
Känner man sig sålunda förhindrad att
godta det kapitel i Holmbergs bok som kallas
"Amandatiden", så bör man däremot påpeka,
att han på en annan punkt genom sträng
källkritik uppnått ett biografiskt resultat av
värde. Det gäller arten av Stagnelius’ sjukdom.
G. H. Mellin påstod 1833 att han led av en
hjärtsjukdom: "hjertat lärer hafva vext för
stort". Denna uppgift, som hade trycksvärtans
auktoritet, trängde senare in även i
familjetraditionen och kompletterades logiskt med
notisen, att "vid liköppningen ett organiskt fel
i hjärtat visade sig ha varit dödsorsaken"
(Wimmerstedt). Att emellertid ingen
obduktion ägt rum påvisades 1919 med stöd av de
bevarade obduktionsprotokollen för Stockholm
1823. Inte desto mindre har uppfattningen om
Stagnelius som hjärtsjuk blivit bestående; den
föreföll ju också belt sannolik. Holmberg
bevisar nu, att den är obestyrkt; och man
måste ge honom rätt. Den viktigaste negativa
instansen är att biskop Stagnelius i själva
verket aldrig nämnt hjärtfelet; i brevväxlingen
med Hammarsköld efter sonens död hänsyftar
han diskret på dryckenskapen och talar för
övrigt om en "felaktig inre organisation".
Hade ett hjärtfel varit konstaterat, så skulle
han troligen ha anfört det. Under sonens
livstid yttrade han sig om hans hälsa flera gånger
i brev till ärkebiskop Lindblom och
landshövding Rosenstein, men i allmänna ordalag;
tydligen visste man inte vad som fattades honom.
I oktober 1819 skrev han till Rosenstein om
sonen, som befann sig hemma på
tjänstledighet: "Hans hälsa är ännu vacklande, hvilket
jag tror härröra af blodfullhet och
hämo-roider." Detta brevställe, som inte var bekant
1919, skulle kunna brukas till en krasst
medicinsk förklaring av världssmärtan hos
Stagnelius; man skulle måhända också kunna sätta
"blodfullheten" i samband med hans sexuella
belägenhet. I varje fall är det påtagligt, att
ingen läkare 1819 ställt diagnos på hjärtfel;
biskopen skulle då inte ha nöjt sig med en
subjektiv gissning. En sådan diagnos förelåg
inte heller 1824. Holmberg har sålunda rätt i
att den närmaste orsaken till Stagnelius’
sjuklighet och tidiga död är oss obekant. Det kan
ha varit ett hjärtfel, men ingenting tyder direkt
därpå. Levnadssättet, särskilt alkoholismen,
måste ha förvärrat hans tillstånd; om det
framkallade hans död är ovisst.
Var Stagnelius på slutet av sitt liv inte bara
en kroppslig ruin, utan också en själslig?
Hade hans undergrävda hälsa förlamat hans
andliga utveckling? Kunde man ingenting mer
vänta av honom? Holmberg är inte villig att
svara ja. "Lägger man ihop hela hans
produktion", heter det på ett ställe (sid. 249),
"kan man omöjligt få den till att utgöra ett
verk av en utbränd eller andligt upplöst
person." I ett annat sammanhang (sid. 253):
3 BLM 1942 IV
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
