Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
De anklagade (Le courrier de Lyon).
Maurice Lehmann. Les Films Agiman.
Vid den bottenskrapning efter fransk film
som filmbyråerna i dessa dagar måste företaga
kommer både det ena och det andra i dagen.
Till de värdefulla fynden måste obetingat
räknas "De anklagade", inspelad 1937. Tekniskt
kan den väl inte mäta sig med de stora franska
mästerverken från samma tid, men i fråga om
obönhörlig dramatisk konsekvens och
skådespelarkonst står den dem inte efter. Den
berättar om ett justitiemord som ägde rum —
tydligen även i verkligheten — 1799 och varvid en
otadlig borgare på grund av en i franska ögon
mycket oskyldig erotisk utflykt och sin
frap-panta likhet med en professionell förbrytare
blev dömd och avrättad för rånmord. En
tränad läsare av kriminalromaner kan nog
invända att några av bevisen mot den
oskyldige tillrättalagts litet för lättvindigt, men man
följer ändå under stark spänning den
ohyggliga historien. Det arma offret fastnar med
en flik av sin dräkt i rättvisans obarmhärtigt
malande maskineri och dras sedan trots
fanatiskt motstånd allt längre in mellan hjulen tills
det sista skriket förkvävts. Filmens avsikt är
att påvisa de mänskliga vittnesmålens
skröplighet. Den oskyldigt misstänkte blir själv
mördad av oskyldiga vittnen och domare. Pierre
Blanchar spelar sin dubbelroll med överlägsen
konst och av birollerna göra bland annat
Dor-ville (åkaren), Alcover (mördaren), Charles
Dullin (den blinde) och Jacques Copeau ett
porträttgalleri, värdigt en Goya. Några
nattliga landskapsbilder ha en stor skönhet.
Georg Svensson
Soluppgång (Reise nach Tilsit). Veit Harlan.
Tobis.
Filmen är värd några rader, därför att
huvudrollen görs av Kristina Söderbaum, som
vi slapp att se i den antisemitiska
propagandafilmen "Juden Süss", men som i "Resan till
Tilsit" — för att använda Hermann
Sudermanns titel på den berättelse som ligger till
grund för filmen — får visa några av sina
mest tilltalande egenskaper som blond
Gretchen, på en gång "kvinnlig" och stark. Här
kämpar hon en självuppoffrande kamp för att
återvinna sin man från en främmande polsk
kvinna. Miljön är fiskarbefolkningens liv vid
Kurisches Haff, där döden lurar på sjöfararna,
och stämningen från dessa trakter är
otvivelaktigt väl fångad. Framför allt finns det några
vackra bilder från havet, där fiskarbåtarna,
lysande sig genom natten med fladdrande bloss,
är ute och letar efter den som man tror
drunknade hustruns kropp. Här visar sig Veit Harlan
som den säkre regissör han är, då han får arbeta
med tunga, patetiska effekter. Nils Beyer
Vinjett av Bertil Bull Hedlund till Gunnar Ekelöfs "Promenader", recenserad sid. 306.
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
